Årstider

Jag kan komma på mig själv när jag sitter ute i solstolen och tittar på barnen som plaskar i poolen att jag längtar till vintern! Ja det är konstigt jag vet, men jag är lite kär i alla våra årstider och vintern i synnerhet! Efter årets lååånga vinter med massor av snö känner jag ändå ett vemod när jag ser att det börjar smälta bort och känner att jag vill springa ut och lägga mig på snön med armarna ut och skrika "vänta! jag har inte lekt tillräckligt med mina barn i snön!, vänta...bara en snöängel till...eller bara en dag till i pulkabacken (vi var där allt för sällan) eller bara en solig dag till i en snödriva i Jämtland!" Jag kan, när jag sitter i min solstol, bara blunda så hör jag skotrarna på avstånd, hör klickandet av ankarliften när den snurrar runt och beger sig uppåt igen. Klick....klick.....klick...åå det ljudet är sååå rogivande! (Borde kanske ge ut en skiva med såna ljud på istället för massa valar som skriker??hmm tål att tänkas på! Kanske har kommit på värsta grejen!) Jag har alltid älskat vintern, tävlade längdskidor som ung, men är så "lättfrusen". Pappa fick gå med mina skidskor (som på den tiden var jättetunna och helt ofodrade!) under jackan i armhålorna för att värma upp dom innan start. Jag är en riktig fryslort och fryser jämt när det är kallt, men ändå älskar jag snön...det går inte riktigt ihop jag vet! Om någon erbjuder mig en vecka på Kreta eller en vecka i Italienska alperna så kan jag inte välja! Det är helt enkelt så olika! Men tror att jag till slut tar Alpresan..eller Kreta...eller Alperna...eller Kreta...Åh så svårt!! Alpresan är ju så skön träning för kroppen och man kommer hem med en sådan skön trötthetskänsla, inte helt olik känslan efter en dag på stranden...MEN jag tror inte att man har gått upp i vikt efter en skidresa som man kan göra efter en medelhavsresa med fet mat och vin... nej nu har jag bestämt mig, jag väljer Alperna! Dessutom får man ännu mera träning om barnen är med, att åka lift med en 2-åring, det är ingen lek (övade i vintras).

Jobbade vintersäsongen -95 i Björkliden (10 mil nordväst om Kiruna, mitt emellan Abisko och Riksgränsen) Dessa enorma underbara fjäll (då pratar vi inte Sälenfjällen utan riktiga fjäll) med sina nyckfulla väderomslag, Lapporten som man hade i blickfånget var man än befann sig och för att inte tala om norrskenet! Allt detta tillsammans kan man bara inte "välja bort" jag klarar mig inte utan vinter!

Men när man kommit över den första "smält"chocken så ser jag ju att våren kommit. Snödropparna börjar komma fram, barnen börjar studsa studsmatta och leka i vattenpölarna, cyklarna tas ur garaget, man får gå och plocka upp snögubbens halsduk, mössa och halväten morot (vem har ätit på den?? och varför är Noah så orange om munnen??) som är det enda som finns kvar och som frosten fortfarande håller fast, sitta på trappen och dricka kaffe och känna vårsolens värme, det är också härligt!  Man slipper skrapa rutorna på bilen fast nu har ju jag köpt en ny bil med dieselvärmare så att jag inte behöver skrapa rutorna mer! Då kanske någon säger att "mäh! det är ju bara att du ställer in bilen i dubbelgaraget" men då säger jag som Oliver "VA? har vi ett dubbelgarage?"

Barnen får mindre och mindre kläder att sätta på sig på morgonen, man kommer i tid till jobbet (ja nästan i alla fall...eller kanske inte...) och till slut kommer då dagen "D" när barnen kan gå ut utan jacka och skor! Sommaren har kommit! Nu kommer, förhoppningsvis, värmen och många dagar med bad och sol! Semester med hela familjen och bara vara! Det är skönt med värme, men jag kan inte (ska inte heller för den delen) ligga och steka i solen, orkar inte! Sitter gärna i skuggan och läser en bok. Calle är förresten pepparkaksbrun över hela ryggen och han har haft spf50 hela sommaren! Så att man inte kan bli brun med för hög solskyddsfaktor är bara en myt! De långa ljusa sommarnätterna och alla grillkvällar och barn som inte vill (och inte behöver) gå och lägga sig. Men redan nu, i mitten på juli märker man att kvällarna börjar bli mörkare. Innan man hunnit blinka är så sommaren över och hösten gör sitt intåg.

Åh älskade höst! Med sin höga klara luft och kylan som ger kinderna en fräsch röd färg! Hösten är den enda årstid som får mig att vilja börja springa! Händer varje år! Vet inte om det sitter inbyggt från ens barndom? På hösten började barmarksträningen, med allt vad det innebar. Läger, rullskidträning, löppass i elupplysta spår uppe i Ånnaboda (pirret när några lampor var trasiga och man fick springa i mörker), svett, tårar och en otrolig gemenskap! Att ta en promenad ute i skogen på hösten är världens bästa terapi! Dessa otroliga färger som formligen exploderar! Åh vad jag älskar det! När jag tog studenten fick jag en sk färganalys av min syster och det visade sig att jag är "höst" och det kanske är därför jag tycker så mycket om höstens färger?

Sedan kommer mörkret och många tycker att november är den tråkigaste och jobbigaste månaden på hela året. Mörkt och jävligt, ingen snö som "lyser upp" och heller ingen sol...utan bara grått som hänger i luften och man kommer in och är blöt i håret fast det inte regnat. Jag däremot tycker om november! Då får man ta på sig sina tjocka tröjor, stickade strumpor (ja vi har ju då golvvärme överallt men det lät bra, passade liksom in), tända en brasa (om man nu har någon! själv får jag, än så länge, sätta på dvd:n "julbrasan" och låtsas) och riktigt mysa! OCH så får man bjuda till kalas! För mitt i allt detta mörka så har vi våran alldeles egna solstråle, Noah, som är född i början på november! Han och hans syskon kan lysa upp vilken mörk månad som helst och värma även det frusnaste hjärta! (ibland t om få det att koka över!)

Sedan faller då den första snön och jag och Calle är först ut och gör snöänglar! De är bra för änglar kan man göra även när det är ett litet snötäcke! Nu brukar vi ha ett "litet" snötäcke i trädgården mest hela vintern oavsett hur mycket det snöat. På sommaren klipper Mattias nämligen gräset och på vintern, jag då skottar han snö...i HELA trädgården! Man skulle kunna säga att han "samlar" på snö. Allt för att få ihop till en snöhög där barnen kan åka pulka eller som i vintras, snowboardpark med "grindställen" och hopp. Det är väldigt praktiskt för vi kan spela fotboll mitt i vintern eftersom baksidan är helt tom på snö! Och man kan enkelt ta sig fram utan att behöva pulsa! Sedan kan ju vi har vår flera veckor innan grannarna! Mattias är också stort fan av vinter och snö och framförallt skidåkning och det är ju tur det så vi är på samma "nivå".

I vintras köpte Calle sig en snowboard utan att hans ens först ha provat.
Vi sa till honom att "du kanske ändå ska prova först för tänk om det är jättesvårt" men Calle var envis och sa att "vaddå?! klart jag kan åka" Så han köpte skor och bräda, åkte till närmsta backe, knäppte på sig utrustningen och åkte ner! Utan problem! Fy vad sur jag blir då... Tänkte bara på mig själv när jag första gången skulle ta mig ner på bräda i Björkliden. När jag väl kom ner (tog säkert en timme) tog jag av mig "den-där-jävla-brädan" och kastade den så långt jag orkade (vilket bara var, typ 10 cm, för jag var helt slut) och har sedan dess inte provat igen! Kan än idag bli arg bara jag tänker på den! Jäkla måndagsexemplar! Gick ju bara åt ett håll....diagonalt åt höger....

Men som sagt, alla årstider har sin charm och man kan inte uppskatta sommaren om man aldrig upplevt vinter och tvärtom!
Nu ska jag luta mig tillbaka i min solstol och drömma mig bort...klick....klick....klick.....