Första dagen på lekis...

Idag var första dagen som Oliver var ensam på lekis och det gick som på räls!
När vi kom dit hade inte bästisen kommit än så jag lovade att vänta tills han kom och så länge gick Oliver på toaletten. Jag stod utanför och väntade, och väntade, och väntade... till slut tittade jag in och frågade lite bekymrat "är du klar snart?" varpå Oliver svarar "ja, jag är klar men tänkte att jag kunde sitta här och vänta..." När sedan kompisen äntligen kom så sa jag hej då, fick en kram och gick hem. Inte en tår inte en orolig blick...ingenting! Han hade efter en timme frågat fröken "när får man gå ut egentligen!?"...för jag hade nämligen sagt första dagen vi var där att vi inte skulle gå ut utan vara inne och leka vilket gjorde att han trodde att han alltid skulle vara inne stackarn...

Första dagen vi var där så var det två tjejer på fritids (som han känner sedan tidigare) som tog ut bandspelaren och började dansa och mima på skolgården, gissa om det ryckte i Olivers danstarm!!! Oj oj oj ...han drog genast ut mig och vi satte oss på första parkett för att kolla och redan efter en halv minut viskade Oliver "Kan du inte fråga om jag får vara med?" och det fick han ju så klart! Men då blev han lite blyg och dessutom så var det, enligt Oliver, bara "tjejlåtar". Så han tyckte vi skulle bränna ner en skiva med hans musik på och ta med så kunde han visa tjejerna (och bästisen som inte alls tyckte om att dansa) vad han menade! Vet inte om de kommer uppskatta konkurrensen om cd-spelaren men de kommer att få tufft motstånd om jag känner Oliver rätt!

Första dagen på lekis är stor, men vet ni vad? Jag tror det är stort för oss föräldrar, men inte lika stort för barnen. Min första skoldag måste ju ha varit speciell med fjärilar i magen mm men jag kommer inte ihåg ett enda dugg! Inte Mattias heller! (Ja jag menar så klart inte att han ska komma ihåg min första dag utan sin egen!)  Däremot kommer jag ihåg känslan man hade inför skolavslutningarna med fina kläder och sånger man skulle sjunga, men första dagen i skolan....nada, helt blankt! Får nog fråga mamma hon kommer kanske ihåg bättre. Fast när jag tänker efter kommer jag inte ihåg Calles första dag heller...hmm...undra om jag var med då eller om det var Mattias?? Det borde jag ju komma ihåg, första barnet och allt!?  Kanske borde söka för det här?? Ja, varför inte, jag söker ju för så mycket annat ha ha.

Det jag kommer ihåg från mina skolår är att mamma fick följa med mig nästan ända fram och sedan vänta på mig när jag sprang in för att se om någon kommit än, för jag ville inte komma först! Sedan kommer jag ihåg enstaka händelser, som när min lågstadielärare var så snäll och lärde mig spela piano efter skoltid för jag var för ung för musikskolan och jag kommer ihåg vilka kläder jag hade på en skolavslutning men kommer inte ihåg vilken klass det var. Eller känslan av att komma ut från kvällsgympan, varm efter dusch och bastubad, och blöt i håret gå hem i mörker och kyla med kompisarna i gatlyktans sken...sådana fragment har fastnat. Man kan ju undra vad det är som gör att vissa grejer fastnar och andra inte? Första skoldagen borde vara en stor dag som fastnar i minnet, eller var jag så jäkla nervös så jag fick en blackout? Ja, så är det nog för glömsk det är jag inte! (Sedan att jag glömmer fikat hemma när hela familjen åker till Rynningeviken för att just fika...eller när jag glömmer badkläder när vi ska bada...äsch det är säkert något annat...) Tänkte berätta något mer, men nu har jag glömt bort vad det var....

Handduken kom jag ihåg den här gången i alla fall!