Tre killar...

Har man tre killar som vi har så blir allt som oftast reaktionen "oj, tre killar...då är det väl dags för det fjärde snart, en liten tjej? *blink* *blink* Varför tror de flesta att om man har tre av en sort så längtar man desperat efter en annan sort? Det är ju inte så att oddsen på något sätt ökar för varje barn som är samma... Efter första killen är det 50% chans att få en tjej och blir det också en kille så är chansen 70% nästa ggr och så vidare. Så ÄR det ju inte, nästan tvärtom! Har man 3 killar så finns det ju ingenting som säger att den fjärde blir en tjej heller hur!? Min kompis (ja Anne, det var du) sa till mig "om du varit adlig och född på 1800-talet skulle de sätta dig på en pidestal! 3 killar skulle ses som en stor bedrift!" Det värmde, tack.

Jag har längtat efter en tjej, det kan jag inte förneka. När Calle kom så spelade det ju ingen roll vilket kön han hade och när jag väntade Oliver var jag så säker på att det var en tjej! Kallade honom Emma och skrev i mina dagböcker om "Emma". Graviditeten var så totalt olik Calles, gick inte upp hälften så mycket i vikt som med Calle och han "röjde runt" i magen som ett litet yrväder och jag trodde det var en kopia av mig själv!.  Döm om min förvåning när barnmorskan på förlossningen sa "det blev en liten kille" och jag svarade "öhh..va?...nej han ska heta Emma!".

Sedan blev jag gravid med Noah och man kunde äntligen ta reda på vilket kön som låg i magen! Det var med spänd förväntan vi åkte till kvinnokliniken (eller vad det nu heter) för att kolla. Här i Örebro verkar det som om de suraste barnmorskorna som säkert inte passar på vare sig bvc, mödrarvården, förlossningen eller BB får ta hand om ultraljudsundersökningarna! Surare människor har jag aldrig träffat i vården, men det är här de är!! I en perfekt värld ska en barnmorska vara en liten rund, äldre, rödkindad, bullbakande "morska" med grått hår, pliriga, nyfikna ögon och ett stort leende och låååång erfarenhet av både egna (minst 6 st) och andras barn! Nu vet ju alla att världen inte är perfekt och istället kommer det fram en sur kvinna som verkar bott under en mossig sten eller varit inlåst i ett förråd i, typ, evigheter och som nu äntligen tagit sig ut och är sur på hela världen och minsann ska ge igen! Det var som om någon drog med ett finger på en gammal LP-skiva...det liksom raspad till och det rosa skimmret försvann och ersattes av åskmoln. Vi har lyckats få denna människa 2 av 3 ggr!! Sista ggr visste vi ju vad hon var för sort så Mattias försökte skämta med henne HELA tiden. Jag hade svårt för att hålla mig för skratt (dels för Mattias ansträngde sig och skämtade mer än någonsin och dels för att hon såg surare ut än en citron!) T om hennes mungipor pekade neråt! Jag vet inte om Mattias lyckades muntra upp henne men jag tror jag såg ett leende, men det är som med små bebisar...man vet inte om de ler eller om de har magknip...! När det visade sig att det var ytterligare en kille i magen och hon såg min besvikelse så försökte hon i ett tafatt försök att trösta genom att säga "det var väl lika bra det! Annars hade du köpt massa rosa kläder och lull lull och skämt bort henne..." som om de orden skulle hjälpa! snarare stjälpa, men som sagt,hon verkade sur på allt och alla. Kanske hade hon velat bli veterinär men inte klarade provet?! för jobba med människor var nog inte hennes högsta önskan och spec inte nojjiga blivande föräldrar! Lapplisa, det vore ett jobb som skulle passa henne utmärkt. Synd att jag inte ska ha flera barn annars skulle jag tipsa henne nästa gång! ;)

På väg från sjukhuset kom några besvikna tårar samtidigt som jag kände ett oerhört svek mot den lilla i magen, jag älskade ju inte honom mindre bara för att han var kille, men tänk om...

Nu har jag 3 killar och känner inte ett dugg sug efter en liten tjej! Jag vill inte ha ett fjärde barn bara för att det KANSKE blir en tjej, nej jag är klar! Jag är en killmamma och vill inte vara någonting annat! Jag har funderat på varför jag ville ha en tjej och vad det är jag missar genom att bara ha killar... kanske är det påverkan utifrån som säger att normen är "en av varje" eller som jag tror var mitt fall...en ren egotripp! Att vilja ha en av "samma sort" som sig själv, kunna ha någon att jämföra sig med och se om hon skulle likna mig? Men jag tror att även om det skulle blivit en tjej så skulle hon likt f-bannat likna pappa!! Jag tror helt enkelt att det skulle bli en tjej i Noahs skepnad men ett snäpp värre...en envis liten tjej med skinn på näsan som skulle styra familjen i allmänhet och Mattias i synnerhet med järnhand! ..som en liten gestapo skulle hon ta sig fram som en stridsvagn och det värsta av allt...hon skulle komma undan med det mesta för hon är den enda tjejen...hur odräglig skulle inte det vara? Hon kanske hade rätt i alla fall...barnmorskan från hell...