lördag 17 september 2011

Frukostvanor

Innan Mattias började på sitt nya jobb så hade han arbetstider där han inte började före kl 11 på dagarna vilket gjorde att vi aldrig krockade i köket på morgonen. Han låg alltid och sov när jag åkte till jobbet och jag sov oftast när han kom hem runt 23.30. Så var vi på en skidresa till italienska alperna och redan första morgonen, när jag lassade in smörgås efter smörgås varvat med filmjölk & avslutade med ett wienerbröd eller två (ja på den tiden tänkte jag inte på vikten) utbrast Mattias där han satt med sin kopp kaffe (det enda han åt) "Men herregud! Hur mycket äter du egentligen??". Han hade ingen aning om att jag åt så mycket till frukost eftersom vi aldrig åt tillsammans! När han sedan bytte jobb och vi plötsligt gick upp ungefär samtidigt visade det sig att vi satt på samma plats vid matbordet!! Det blev lite konstigt... att hitta någon annan på "min plats" fast som enligt honom var "hans plats" (ungefär som när man var yngre och åkte buss till skolan och alltid satt på samma plats och plötsligt var den upptagen! Det rubbade ju hela balansen för då var ju jag tvungen att sätta mig på en annan plats där någon annan brukade sitta! Värsta kedjereaktionen!)
Sedan kom man på att det finns något som heter "morgonhumör" och det kan man bara uppleva när man har en till i köket... så länge man sitter själv så finns det ju inget "orosmoment" eller vad man kan kalla det. Man sitter ju inte och blir irriterad på sig själv precis...om man inte är schizofren vill säga.

En annan sak är att jag är fruktansvärt lättskrämd! Räcker att Mattias kommer in i köket och harklar sig lite så kan jag skrika rakt ut (jag är ungefär som den lättskrämda killen i kvarteret Skatan han som blir rädd för precis allt!) En av dessa mornar när vi båda satt och åt frukost och jag läste tidningen så "glömde jag bort" att Mattias satt mittemot och när han plötsligt säger någonting så skriker jag rakt ut! Inte något litet pip utan jag verkligen skriker! AAAAAAAAGGGHHH!!!!! varpå Mattias utbrister "Får man inte ens prata vid frukostbordet längre??".
När jag var på H&M och den lika lättskrämda expediten frågade "kan jag hjälpa till med något?" och jag ryckte till och skrek rakt ut och hon blev minst lika rädd och hoppade till och skrek tillbaka...hahahaha....DET var humor! Men jag kan inte rå för att jag skriker så... Flera på jobbet har skrämt mig, men aldrig samma person flera gånger! En kollega hade gömt sig bakom en palm i mitt rum (ja det låter helt sjukt...palmen är jättesmal och ranglig men ändå såg jag honom inte för jag bara stirrade på besöksstolen för att en annan kollega sagt att jag hade besök)...och plötsligt ser man en rörelse i ögonvrån! Jösses vad han skämdes när jag skrek mitt dödsångest skrik! Det ekade i hela korridoren!! Såg ut som han ville springa fram och hålla för min mun..eller stoppa in ett äpple eller nåt...fast då måste det vara ett STORT äpple för jag skriker med vidöppen mun, och den är stoooor!

Jag vet inte men jag kanske har ärvt det från mamma som kan vara lättskrämd... hon ville t ex alltid att vi barn skulle väcka henne (eller var det bara jag?) när vi kom hem sent och oftast räckte det att man stod i dörren och viskade "mamma jag är hemma nu"...men ibland var hon svårväckt och då fick man gå fram till sängen och lägga handen på hennes axel och säga "jag är hemma"...men man fick vara snabb att ta bort handen och inte stå för nära sängen för hon ryckte till, utbrast högt "jaaa..va!!!"  och satte sig upp i raketfart och om man inte varit så snabb hade hon nog knockat mig!

Men tillbaka till frukosten... jag har alltid ätit mycket till frukost men så kom barnen och den minskade och minskade och idag äter jag knappt någonting alls utan tar en smörgås i bilen på väg till jobbet. Jag får helt enkelt välja, blåsa håret eller äta frukost? Duscha eller äta frukost? Packa barnens utflykt/gympa-väska eller äta frukost? Och de veckor då Mattias lämnar barnen börjar jag så tidigt så då är det som om kroppen tycker det är för tidigt att äta. Mår illa bara av att borsta tänderna... däremot en smörgås eller två på fikarasten kl halv tio går alldeles utmärkt! Barnen är också olika i sitt frukostätande. Noah kan sitta och mumsa i sig både smörgås och fil och det mesta som står framdukat. Oliver däremot tar helst ett äpple eller två eller "varm mat" såsom köttbullar och makaroner eller en burk nudlar. Jag tror annars att han skulle kunna leva på frukt! Han älskar frukt och kan äta hur mycket som helst när som helst på dygnet. Däremot på helgerna, när han har lång startsträcka på sig, så kan han äta massor till frukost! Calle äter bara smörgåsar eller bara fil och det är väl inte det ultimata när man går i fjärde klass...men så har han med sig smörgås till mellis på fm. Han håller däremot på att äta oss ur huset! När vi kom hem igår hade han och hans kompis ätit upp nästan hela formfranskan (som var ny) OCH ett halv kilo ost!!! Jag och Mattias bara stod och gapade...var sjutton tog osten vägen?? Är det den här tunna "sulan" som ligger i kylskåpet? Eller ligger den stora osten som vi hade imorse någon annanstans! (typ bakom soffan, under sängen, på tv:n?) men icke...det var den osten...så jag vet inte var det här kommer sluta om några år när vi har 3 tonårskillar i huset!! Som tur är så ska bageriet på våran gata "tant Gräddelin" utöka sina öppettider och även ha öppet on-fr så då kan Calle åka dit och köpa färdiga smörgåsar till mellis så kanske vi andra kan få ha vårat frukostbröd i fred!

Jag har ansökt om att bli Testpilot på Arlas frukostpaket! Gör det du också!


Anmäl dig här!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar