Jag har en ful ovana att alltid skjuta upp eller skjuta fram! Jag hatar det men likt f-bannat gör jag det ideligen, både hemma och på jobbet. Vissa säger ju (och även skriver i sina cv:n) att det jobbar som bäst under press! Betyder det att press är lika med stress?? Jag jobbar vare sig bättre eller sämre under press däremot blir jag grinigare och jobbar snabbare! Men om det innebär att jag jobbar bättre...nja, det vet jag inte...
När man kommer hem från jobbet och Oliver tjatar hål i huvudet att han är sååååååååå hungrig varannan minut och nästan rensar kylskåpet på frukt och Calle håller sig för magen och säger att han är så hungrig att han mår illa...ja då känner jag mig ganska pressad och det är bara att slänga fram maten i 110km/h och då kan jag lova att det inte blir bättre mat än om jag haft gott om tid på mig. Inte någon gourmet middag precis utan bara "snabbt-rädda-barnen-mat". Ibland händer det som inte får hända, när barnen ligger och vrider sig på golvet i hungerplågor och Mattias inte kommer hem förrän kl 18...maten är slut! Bara att bära ut, de nu halvdöda barnen i bilen och åka till Coop. Och hur kul är det att ha hungriga, näst intill medvetslösa barn med sig till affären, det kan ju inte gå annat än fel....(eller medvetslösa funkar ju kanonbra för man kan inte vara hungrig när man är medvetslös eller?) Tack och lov så finns det bananer till barnen så de håller sig något så när lugna medans jag springer igenom affären och tar med mig en falukorv och ett paket makaroner av bara farten.
En grej som jag är superduktig på att skjuta upp är att inte tanka bilen förrän jag ser "streck" på färddatorn...och då är det inte många dl kvar i tanken. När lampan börjar lysa och jag är på väg hem från jobbet så tänker jag "äsch jag tankar imorgon innan jobbet", men när morgonen kommer har jag ingen lust att stanna och tanka...så jag tänker att jag gör det på vägen hem men då vill man ju bara hem så då tänker jag återigen "äsch det klarar sig några mil till, jag tankar imorgon"...och så håller jag på. Jag kan köra 16 mil när lampan börjar lysa så jag kan vela i några dagar innan det inte går längre. Och när jag MÅSTE tanka och strecken skriker åt mig så är det ALLTID när jag är sen antingen till jobbet eller till dagis... och så svär jag över att jag varit så lat och inte gjort det tidigare! Eller när kylskåpet gapar tomt på lördag morgon och man åker iväg för att köpa frukost men inte orkar tänka längre än till lunch utan måste åka tillbaka på eftermiddagen för att handla både lördagsgodis och kvällsmat...hur ekonomiskt och tidskrävande är inte det?? Dessutom åker jag inte förrän barnen skriker av hunger...igen.
Sedan kan det vara saker som har en deadline som måste vara klara, då kan jag skjuta upp det till några dagar innan och då sätta fart. Det brukar oftast fungera smärtfritt MEN det finns inget utrymme för misstag eller oförutsedde händelser. Skillnaden är att när jag gör på det här sättet så kan jag känna att jag presterar liiite bättre än normalt för det blir lite mer spänning och adrenalinet pumpar. Men när jag lämnar barnen på skola och dagis på morgonen så finns inga som helst marginaler! Häromdagen glömde jag Noahs regnkläder i bilen som jag var tvungen att gå tillbaka och hämta...och redan då visste jag att jag skulle bli sen till jobbet om jag inte gasade lite extra. OM jag varit ensam och OM jag haft tennisskor på mig (istället envisas jag med att ha höga klackar eftersom jag har komplex för mina stora fötter) så hade det inte varit några bekymmer för då hade jag kunnat småjogga till bilen. Men istället har jag en Oliver med mig som tror att "skynda dig" betyder att man ska ta ännu mindre steg än normalt och som dessutom måste följa med överallt annars blir han ledsen. När man går med Oliver och håller honom i handen får man alltid gå med den handen/armen bakåt (trots att jag har höga klackar och mer struttar fram än tar vanliga steg) för att han sniglar sig fram. Han har aldrig bråttom någonstans och trots att jag står bredvid och säger "skynda dig" med en röst som går upp i falsett av stress så tittar han bara frågande på mig över sina glasögon, som om han inte riktigt fattar vad jag menar...och jag tror allvarligt talat inte att han gör det heller!! lyllos....
Jag tror att det ligger i människans natur att vara lat och att "minsta möjliga motstånd" är den gyllene vägen. Ingen vill väl gå omvägar om de inte behöver? Så släng Er i väggen alla Ni som har Era hem smyckade med väggtexter som "Fånga dagen", "Mitt hem är min borg", "Känn dig som hemma" mm jag ska istället ha en STOR väggtext med texten "Varför göra någonting idag som kan skjutas upp till imorgon"
Den ska jag sätta upp i min hall när jag har rustat den... vaddå? när den ska rustas? ja säg det, inte i dag i alla fall ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar