måndag 3 oktober 2011

Hycklare

Jag har kommit på att jag är en riktig hycklare! En riktigt stor ful fisk...
Calles fröken har redan hunnit ringa två ggr den här terminen och påtalat att Calle har svårt att koncentrera sig på lektionerna och att han pratar för mycket!
Jag blir inte arg på Calle, inte ens förvånad (man kan inte springa ifrån sitt ursprung) men jag vill ändå inte att han stör sina klasskamrater utan pratar allvar med honom och säger med sträng röst att han måste skärpa sig och verkligen tänka på hur han uppför sig, skolan är viktig mm mm.

Det är när jag säger dessa ord som jag känner mig som en STOR hycklare och borde skämmas som skäller på min son. Jag, som precis kommit hem från ett klassmöte där jag suttit och, visserligen tyst, småpratat med mina bordskompisar samtidigt som fröknarna stått och berättat om deras pedagogiska arbete. Efter föräldramötet fick vi en utvärdering där vi fick svara på lite frågor, bland annat om vi hade förstått deras sätt att bemöta barnen, för det är bra om vi gör likadant hemma...hmm..fick lite panik...vilket sätt? Har de sagt det?? exakt när sa de det?..var det när jag och bordsgrannen satt och diskuterade Karlsson på taket?, eller var det när jag desperat försökte få ögonkontakt med den förälder som satt närmast mjölken som jag behövde till mitt kaffe? Eller var det när jag försökte få kontakt med en annan förälder som satt närmare som jag ville skulle peta på "mjölkkillen" så att jag fick min mjölk?? Ja, tydligen så missade jag någonting viktigt, MEN å andra sidan så kändes det just då som Karlsson var viktigast, åtminstone roligast ;) de andra pappren skulle de hänga i kapprummet så jag får väl "läsa ikapp" någon dag.

Jag lärde mig "multitasking" samma dag jag började skolan. Att göra flera saker samtidigt har alltid varit mitt motto...lyssna och prata, fast bara lyssna mellan meningarna vilket gjort att jag aldrig haft spec höga betyg, bara 3:or och några 4:or. Däremot hade jag 5:a i psykologi...och det är ju jättekonstigt! Läraren var nog både blind och döv för psykologers styrka är väl att kunna lyssna och inte avbryta??? Hon måste ha misstagit mig med någon annan...hur man nu kan missa den som pratar mest?? ..jo hon var nog döv i alla fall... (Gick ju på Risbergska som har gymnasieutbildning för hörselskadade så det är väl inte så konstigt egentligen)

I helgen satt vi vid köksbordet och skulle fixa med det sista på bygglovet och jag tyckte väl inte att jag var spec rastlös tills Mattias sa till mig att "nu har vi suttit här i 2 timmar och du har inte suttit still mer än 15 min". Nej men tänk vad mycket annat jag hade hunnit med! Satt igång en maskin med tvätt, plockat bort frukosten, myst en liten stund med Noah framför tv:n (han var helt slut efter en eftermiddag i trapporna vid Kvarntorpshögen), kollat mail, facebook OCH ritat lite på bygglovet!

Så det är inte bara talet stackars Calle fått ärva från mig...även koncentrations-svårigheterna! Jag själv upplever det inte som ett problem men kan förstå att de som är runt omkring mig och som inte har samma "personlighet" kan tycka att jag är lite väl vimsig och ostrukturerad! Men det är ju tvärtom...för att kunna hålla på med många saker samtidigt så måste man verkligen ha "koll" så man inte åker och storhandlar medans kladdkakan är i ugnen...eller går in och sätter sig hos grannen när popcornen poppar... Eftersom det tar på krafterna att hålla alla bollar i luften samtidigt så får jag ibland hjärnsläpp och glömmer bort vad jag håller på med. Kan stanna mitt i trappen och tänka "varför ska jag gå upp??" och så står man där och tänker tills man hör barnen skrika från badrummet, just ja! torka Oliver... Jag har också en del "hjälpmedel" som påminner mig, t ex så piper både tvättmaskin, torktumlare OCH spisen när det är klart! Spisen var visserligen ett tag sedan jag hörde (slut på batteri?) men det spelar mindre roll, huvudsaken att den stänger av sig när den ska. Man känner ju annars när det börjar lukta bränt... Fast jag tror att mina "adhd"-tendenser är någonting som kommer med "tjej-genen" redan i magen. Många av mina väninnor vittnar om att de gör massa olika saker samtidigt så jag är absolut inte ensam.

Någonting som barnen har svårt för är att sitta still när de äter... de ska gå på toaletten, stänga av tv:n, kolla vem som cyklade förbi mm mm. och fast jag blir arg så förstår jag ju innerst inne varför det har blivit så här.
T ex: varje morgon dukar jag fram frukost till barnen, men springer själv omkring och packar ihop allt som ska med och kommer ut i köket med jämna mellanrum för att kolla läget, fixa mera fil, torka upp smör från golvet, packa smörgåsar till mellis mm. När vi sedan äter middag ihop och de försvinner till toaletten t ex så måste ju jag eller Mattias också resa oss för att gå och torka... likaså är det ju vi som får hämta det som saknas på bordet, plocka upp skeden som Noah "tappat" o.s.v. så det är aldrig riktigt "stilla" runt bordet och hur ska de då kunna förstå att det egentligen ska vara som i skolan/dagis?

Just på den här bilden har vi en kille som är mycket koncentrerad!
Plötsligt händer det...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar