Saken är den att jag tycker det är roligt att umgås med våra grannar, de flesta är helt ok och vi kommer bra överens. Tycker om att grilla tillsammans en varm sommarkväll, stå och hänga över gräsklipparen och "slänga käft" med grannen på andra sidan "häcken" (ja nu blev det ju helt fel, för jag klipper aldrig gräset och vi har ingen häck som gränsar mot grannen, i alla fall ingen man kan se över, men ni fattar hur jag menar...) Jag är nog en sådan granne Ni förväntar Er att jag ska vara, pratig, nyfiken, skvallrig...you name it!
MEN jag har en mörk hemlighet... jag har inte alltid varit sån! Tvärtom så var jag lite "rädd" för mina grannar. Ni kanske trodde att jag var en av dom som stod och lurpassade bakom lägenhetsdörren och slängde mig ut i trappuppgången när jag hörde att någon kom, eller klampade in i tid och otid och bara satt och babblade i köket och aldrig gick hem, en riktig skvallerkärring som hade koll på allt och alla... men där har ni fel!
Jag var inte rädd, men ville inte gärna möta någon vare sig i trappan eller hissen, utan lyssnade noga innan jag gick ut. Tog hissen om jag hörde någon komma i trappen och tvärtom. När vi sedan flyttade ut till Hovsta så kommer jag ihåg att jag frågade Mattias "måste man umgås med grannarna?" och tyckte det var jättejobbigt. Det fanns så klart ett par grannar där vi bodde som jag gillade mycket, ett äldre par och så "grannen ovanpå" (läs: Annika. Kommer du ihåg midsommar på din balkong? När det runnit Jäger nerför hela väggen i trappuppgången och den enda som hade det var vi...) men i övrigt så ville jag umgås så lite så möjligt.
Detta satt i även när vi flyttade ut till Hovsta men någonstans på vägen gick det över... vet inte exakt när men tror att det var när grannens, då 5-årige son, började komma ner till oss och i äkta "grannstil" helt sonika satt sig på altanen och pratade och frågade om allt mellan himmel och jord. Titt som tätt kom hans mamma ner för att hämta hem honom eller bara kolla så han inte pratade hål i huvudet på oss (hon visste inte då att jag var minst lika bra på att prata som han) och på så sätt började vi lära känna varandra bättre och är idag mer än bara grannar... vi delar t om kylskåp, jag ser till att ha buljong hemma och Maria har ALLTID ketchup!
Vi firar numera både nyår och midsommar tillsammans och har gjort det så länge så vi inte längre behöver fråga varandra vad som händer på nyår/midsommar för det är redan klart! De anordnar dessutom världens bästa kräftskiva! Där en salig blandning av grannar, arbetskamrater, barn, släkt och vänner som umgås och m(v)inglar runt och gör det till årets fest!!
De är guld värda och om vi inte träffats på ett tag så kommer alltid Maria ner för att "kolla läget" och för att, tro det eller ej, träffa mina barn. Jag däremot går aldrig upp till henne, det är så mycket runt omkring mig hela tiden så jag hinner inte! Men du ska veta att jag har varit på väg många gånger men jag ser ju inte ner i ditt kök, så jag vet ju inte riktigt om du är hemma eller vad Ni håller på med...
Kan bara instämma med hur kul vi har tilsammans. NI är jordens BÄSTA grannar. Nu väntar vi bara på att uterummet ska bli klart, med tanke på att vi har godkänt bygget och fått nyttjande rätt :) (jag erkänner, jag kommer inte över för att bara prata skit el låna buljong tärningar, jag kommer ofta för att busa med era goa killar).
SvaraRadera