Små stunder av lycka...

Satt och slötittade på Top Model och funderade på fotografens kritik över att modellen inte var "närvarande", och jag funderade på hur man inte kan vara närvarande när man står framför en fotograf som ropar ut instruktioner hela tiden....Som om modellen gjorde allting det där men samtidigt funderade på vad hon skulle äta till lunch (eller just ja, modeller äter inte) eller vilka kläder hon skulle ha på sig till kvällens middag? DET skulle i sådana fall vara beundransvärt!

Orkade inte fundera mera på det utan tyckte att det var "töntigt" och sjönk längre ner i fåtöljen för att titta på favoritprogrammet "Familjen annorlunda" fast jag egentligen borde ha nattat Noah. Han låg nämligen redan i min säng men kan omöjligt somna med en iphone i händerna (vilket jag själv inte har några som helst problem med). Så i en reklampaus passade jag på, för jag visste ju att han var trött och hoppades på att han skulle somna snabbt så jag kunde titta klart. Visst var han trött, men hade inte ro att ligga ner utan han snodde hit och dit i sängen, stod på huvudet och hoppade på kudden. Jag kände hur irritationen växte och tänkte "snälla somna nu, jag vill så gärna se klart". När han till slut landade på kudden, kröp nära nära intill mig (mest för att kunna klämma på mina tuttar) såg på mig med sina stora, genomborrande ögon, och pussade mig på näsan så skämdes jag...varför har jag så bråttom till tv:n och en annans familjs liv när mitt liv pågår här och nu? Framför mig ligger en trött, varm, dåsig kille som jag älskar över allt annat och istället för att ligga och njuta av hans närvaro så vill jag titta på tv?? Skäms på mig! Imorgon kan vad som helst hända och här och nu kommer aldrig tillbaka. Så jag struntade i tvn (finns ju tv4 play) och istället pussade honom tillbaka, strök honom över håret och var närvarande, och DÅ somnade han!

Du och jag ska bygga Noahs ark....