Frågan kom från Oliver efter att jag och Calle sjungit svenska nationalsången och klämt i för kung och fosterland "ja jag vill leva jag vill DÖÖÖÖÖÖÖ i Norden". Jag funderade en stund på frågan och svarade "det spelar ingen roll var jag dör faktiskt, bara jag inte dör ensam". Ingen vill väl dö ensam?
Tänker på när jag var liten och hade maginfluensa och på allvar trodde att jag skulle dö (samma sak än idag förresten) och när jag låg på huk framför toaletten beordrade in hela familjen! Mamma, pappa och t om brorsan var tvungna att vara med ... lite trångt men ska man dö så kan man inte tänka på utrymme!
Skräcken är ju att dö ensam och att ingen hittar mig förrän efter flera månader! Tragiskt...men jag får försöka omge mig med många vänner och ha ett stort socialt nätverk. Med tanke på snittåldern på "tjejerna" i släkten (+90) så behöver jag skaffa mig "yngre" kompisar också... så inte alla dör innan mig liksom. Får hänga på Strömpis med rullatorn och "nätverka" (skulle inte förvåna mig om det är samma gamla vanliga "partykompisar" som var där på 90-talet som fortfarande hänger där och dricker Galliano Hot shot)
Förhoppningsvis har jag bra kontakt med barnen även när de är vuxna och förhoppningsvis lever Mattias lika länge, men han är ju ändå ett helt år äldre än mig så man vet ju aldrig...
En sak är ändå säker, jag vill inte dö! inte idag och inte imorgon .... Döden är som vab-dagar, kommer alltid olämpligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar