tisdag 1 maj 2012

Ytterligare en milstolpe...

Ja, nu är dagen här! Dagen med stor D som jag har väntat och tvivlat på! Har i de mörkaste stunder tänkt att jag aldrig kommer få uppleva detta. Tyngden jag känt på mina axlar, oron som malt i min mage och de dystra tankarna har plötsligt fått ge vika och jag vill bara krama hela världen, men allra mest Oliver. Han har nämligen ÄNTLIGEN lärt sig cykla och VILL träna ännu mera. I slutet av förra sommaren lärde han sig att cykla några meter men var inte det minsta intresserad av att fortsätta utan började nästan gråta när vi sa att vi skulle öva. Därför räknade vi kallt med att börja om från början i år, men icke sa nicke!
Nu är det han som hämtar oss, flera ggr om dagen, och ber oss följa med honom ut och "träna", för träna är precis vad det är. Det är ingen motionärsjogging vi talar om här utan värsta intervallpassen där han nu allt som oftast cyklar ifrån oss!

Igår skulle han cykla till Valborgsmässoelden och var alldeles uppspelt innan vi kom iväg ("jag blir alltid så här stressad när ni säger att vi ska göra något roligt"...hmm tror han menar "uppspelt"...)
Jag hade, som vanligt, klätt mig ordentligt för att inte frysa och hade inte alls räknat med att köra ett intervallpass både dit och hem! Så för första gången i historien behövde jag inte värma mig vid elden utan kom istället flåsande till  fiskdamm och lotteri...tur att det är pengarna som "talar" i de sammanhangen och det bara var att sträcka fram en tia utan att säga nåt och alla förstår ändå vad man vill...

Oliver är jättelycklig och verkar själv förstå hur stort det är att kunna cykla och hans värld har blivit lite större, med ännu mera möjligheter och ännu bättre självförtroende! "-Tänk då kan vi cykla och köpa glass i sommar, och så kan jag cykla med Calle till skolan"...ja, lilla älskade unge, det KAN du!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar