Dataspel och fotboll

Som Ni alla vet så är jag inget stort fan av rutiner när det gäller familjelivet och uppfostran. Jag är väldigt imponerad av de som har speciella tider när barnen får spela dataspel, eller en del där de bara får spela en timme per dag. Jag låter mina barn spela hur ofta de vill, men inte till vilket pris som helst. De får t ex inte välja spel före kompisar, då tycker jag att det gått lite för långt. Eller att de blir griniga och helt "besatta" av att spela, då tar vi "spel & tv förbud" under en dag, så att de kommer på andra tankar och det har hittills funkat utmärkt. Det blir ju väldigt fel om vi skulle sätta upp regler som säger "en timme om dagen" när både Mattias och jag sitter med våra iphones och Ipad framför tv:n... det skulle verkligen vara att skicka fel signaler!
Sedan vill man så klart att de kommer ut och får frisk luft när vädret tillåter och inte grottar in sig alltför mycket. Så länge de rör på sig mellan varven och man ser att de har ett fungerande kompisnät så tycker jag det är helt ok.

Calle umgås ju med sina kompisar på ett helt annat sätt än vad jag själv gjorde när jag var liten och det innebär inte på något sätt att mitt var det bästa, tvärtom! Calle ska åka till Belgien en vecka nästa termin till en "utbytesklass". Det är så klart nervöst och pirrigt men tänk vad bra de kan lära känna varandra redan innan de åker tack vare tekniken, och vad mycket frågor och oro som kan "kvävas i sin linda"!
De kan spela online tillsammans, prata via skype med både kompisar och föräldrar både under skoltid och efter. Tänk om det funnits när vi var yngre? Då hade man sluppit fylla i långa formulär om brevkompisar i andra länder, där man fick önska kön, intresse, land mm Kommer Ni ihåg dom? Och man önskade sig en tjejkompis i Kina men fick en kille från Tyskland...

Att efter en dag i skolan sätta sig framför tv:n och spela eller slötitta lite kan väl inte vara fel? Eller att gå in mitt på dagen när solen gassar som mest och slappa lite? Nej, jag tycker att man ska låta barnen hänga med i tekniken och inte hålla tillbaka, den går så fort framåt och är inte enbart till ondo som vissa verkar tro.
Jag vet ju att vissa barn måste ha regler för att kunna hantera detta och att det är lätt att de blir "maniska", så jag säger inte att det är fel, men det passar inte mina barn (eller mig och Mattias).

Olivers favoritspel just nu är ett spel där man lär sig klockan (tack Carro för tipset!) och ett annat spel där man försöker sätta ihop Pettsons uppfinningar och som kräver lite tankeverksamhet... sådana spel är ju bara utvecklande och jättebra! Lilla Noah kommer blir expert på Super Mario då han kollar igenom vartenda youtubeklipp som finns om Mario. Tog mig flera veckor innan jag förstod att han inte spelade utan bara kollade på en film där någon annan spelade!

Mitt i allt detta spelande så kom grannen längre ner på gatan med 3 st helt nya fotbollar och frågade om de spelade fotboll...Calle svarade dröjande "- njaaa....ibland så", men så fick han se bollarna och ändrade sig snabbt till "ja, det gör vi!" och plötsligt var alla killarna ute på framsidan och spelade fotboll hela kvällen!!

Ni kanske tror att med 3 killar i huset så spelas det fotboll hela dagarna, men så är det inte. Utan det som hände igår kväll är en väldigt ovanlig företeelse hemma hos oss, då det i princip bara är Noah som är bollintresserad. Calle försökte spela fotboll när han var yngre men tröttnade snabbt och övergick till hockeyn, och Oliver är inte intresserad av sport alls (mer än "pinnleken" som när han förklarade visade sig vara stafett). Däremot vill Oliver vara med på fotbollsskola varje år, men inte mer. Det har istället varit Noah som spelat lite då och då tillsammans med Mattias. Så att se alla 3 busa runt på framsidan med varsin boll var väldigt rolig´t...OCH! de är inte helt förtappade i cyberspace, så det så!

Lite fasthållning hör också till tycker Oliver....