söndag 29 juli 2012

Facebook

Denna underbara, beroendeframkallande, skitställe! När man väl börjat är det svårt att sluta.
Man håller mycket bättre kontakt med avlägsna kompisar och även "lär känna" andra som man annars skulle missat. Har i sommar fått två nya, "nära vänner" , mycket tack vare facebook...

Men det finns olika sorts användare som florerar där och speciellt en sort tycker jag mindre bra om (inte alls när jag tänker efter)... det är alla som uteslutande berättar om hur duktiga de är, lägger ut bilder på deras fina hus, bullbak, syltning, saftning, gardinuppsättningar mm mm. De gör bara "bra" och "rätt" saker och är, självklart, jättestolta (som de har all rätt att vara) men ibland undrar jag hur det verkligen står till? I dagens samhälle där den vanligaste sjukdomen är stressrelaterade med sömnproblem, panikångest och allmän oro så tycker jag att alla dessa inlägg bara gör, åtminstone mig, ännu mera stressad över att mitt hem nästan alltid är stökigt, gardiner som byts vart femte år och att bullbak bara händer en gång om året.

Det är nämligen lite som i trissreklamen hemma hos oss ... plötsligt händer det! Och då kan det hända mycket på en gång och sedan stiltje i flera månader (dansa, pausa...) Jag måste liksom vänta in "lusten". Vissa år har jag ingen lust att julpynta alls och vill slänga ut granen redan på juldagen och andra år får den stå till påsk för jag tycker det är så mysigt.

Men alla dessa duktiga människor som bara skriver om hur de lagar husmanskost varje dag ( lägger så klart ut bilder även på detta) städar sina hus varje vecka (även bakom badkaret och spisen), har välartade barn som klarar allt och ett underbart äktenskap (som de påtalar så ofta de kan) tycker jag bara är knasiga och borde "blockas" och istället skulle man ha kvar de som även skriver om sina misslyckande så man kan känna lite gemenskap och uppmuntran i den gråa vardagen. Jag älskar självklart mina barn och min man över allt annat men kommer aldrig skriva det på Facebook utan berättar det för dom istället. Tycker bara det är löjligt med kärleksförklaringar över nätet.

Igår när jag var ute med Leia på kvällspromenad och gick förbi mitt vardagsrumsfönster så såg det ut som det var jättefint med spetsgardiner och vita stolsöverdrag och DÅ kom jag på det! Allt handlar om att välja rätt "vinkel" och att bara zooma in det "fina" och låta alla leksaker, tvättkläder och skitiga strumpor vara i periferin! Man behöver ju inte, som jag, berätta alla misslyckanden utan bara berätta det som är bra!
Som när Mattias och jag var på Barbados och innan vi åkte sett alla bilder på vita stränder, azurblått vatten och palmer som hänger fram på öde stränder men väl där så visar det sig att om man bara vrider kameran några centimeter upp på stranden så ligger det ruckel, hotell, vanliga hus mm precis vid stranden och nästan på varandra och inte alls så avskilt och romantiskt som på bilderna.

Så från och med nu utgår jag från att alla som lägger ut bilder antingen manipulerar dom eller har mindervärdeskomplex! För jag hoppas verkligen inte att någon bor i det perfekta hemmet eller är den perfekta frun som bakar, städar, renoverar, inreder OCH tar hand om barn och man UTAN att ha allvarliga problem! För vad är egentligen meningen med att göra det? Mer än att berätta hur duktig man är eller lipa åt oss som bara försöker hålla oss flytande? Nej, jag ska börja rensa lite bland vännerna, men samtidigt är det lite roligt att läsa det om man har distans (vilket jag tycker att jag har vissa dagar) På tal om det.... Såg ni förresten hur långt jag sprang häromdagen? ;)

2 kommentarer:

  1. Kan bara hålla med!

    Fb kan va kul, men stå en upp i halsen av allt "skryt"
    Se va duktig jag är o va bra vi har det
    o ändå värre alla som klagar över hur sjuka de är :/
    ibland funderar jag på att gå ur...

    SvaraRadera
  2. En fasad i många fall. De flesta har lite kaos i sina liv. Några kloka ord jag läste häromdagen var ungefär jämför inte ditt med vad andra har/gör fokusera på vad du har/gör. När man läser din blogg, fb har ni ganska mycket fantastiskt pågående där borta mitt i kaos o vardagsstress. Att allt bara är bra, det tror jag inte en sekund på. Men jag bryr mig inte ;-). Kram Fia

    SvaraRadera