måndag 17 september 2012

Charter

Hur många skulle vilja följa med oss på utlandssemester? Jag tror nog att många av Er tänker "nej, herregud! Absolut inte. Tre killar som härjar runt högt och lågt, nej tack, där går gränsen". Men Ni kan inte ha mer fel! För är det någonting mina killar är bra på så är det just att resa. Att sitta still på ett flygplan i 3,5 timmar och efterföljande 2 timmars transfer är inga som helst problem! De är ju vana vid att sitta inträngda i en bil i 10 timmar varje vinter så att flyga är inga som helst bekymmer. Inget gnäll, inget tjat, inget spring på toaletten...utan de sitter snällt på sin plats och pysslar eller spelar spel. Jag vet, det är svårt att tro att det är mina barn, men så är det. Vi har tydligen gjort någonting rätt i alla fall! Annars kan man ju lätt se framför sig hur vi stressar fram genom passkontroller och boardingkortsvisningar med barn som slåss och springer åt olika håll, men som sagt, ni kan inte ha mer fel! Sedan kan de så klart bli osams men aldrig under själva resandet utan mera när vi väl kommer fram.

När vi ska boka utlandssemester så brukar jag först och främst titta på poolerna, ju flera desto bättre. Inte nödvändigtvis de största utan bara flera. I år lyckades vi få en fullpoängare, 3 sötvattenpooler, 2 saltvatten, två inomhuspooler flera bubbelpooler, vattenrutchbanor (8 st), Aqualand för de mindre barnen med ytterligare 4 st vattenrutchbanor OCH ett eget tivoli med Pariserhjul, radiobilar, kaffekoppar mm. Självklart direkt på stranden, men havet är inget alternativ för mina barn som är rädda för saltvatten och bara fräser och spottar när de får in en endaste liten droppe i munnen.
Jag och barnen var lyriska när vi satt hemma i soffan och tittade på bilderna, men när vi väl stod där, med handdukarna under armen så fastnade mitt "yipiee!" i halsen, och istället tänkte jag "-hur fan tänkte vi nu?" Hur stor är sannolikheten att 3 killar, i olika åldrar, med olika viljor skulle vilja bada på ett och samma ställe? och just där min solstol stod?? Så det blev att börja kompromissa redan från start. En stund vid den poolen och en stund vid nästa men ändå var det nästan alltid någon (läs: Calle) som var mer eller mindre nöjd. Noah är ju lite höjdrädd och har varit livrädd för vattenrutchkanor i alla storlekar men det försvann fort, och banorna med 8-års gräns var ingen match för en liten kille med stålmannenpuffar på armarna! Badvakterna bara log, klappade honom på huvudet och lät honom åka! Och OJ vad han åkte, han åkte och åkte och åkte. Tror han var i vattnet mest av alla, från morgon till kväll. Vi hade sagt innan vi åkte att "inget spelande, inga iphones eller ipads på hela semestern"...men det sprack. För det var det ENDA som kunde få upp killarna ur vattnet så de kunde sitta under parasollet och ta det lite lugnt när solen stod som högst på himlen (och termometern visade 46 grader). Så när vi satt på planet hem var Noah helt slut och somnade nästan direkt när planet lyfte, trött javisst men lycklig!

Vi har varit på utlandssemster förut men jag har aldrig känt mig så utvilad som nu. Kan bero på att vi reste lite senare när allting dragit igång på jobbet och skola eller så var det helt enkelt bara själva grejen att "komma bort". Att bara koppla bort allting och endast koncentrera sig på att hålla koll på barnen och de enda beslut man behövde ta var, vilken pool ska vi bada i idag och ska vi äta i matsalen eller poolbaren? Eftersom allting ingick kunde barnen själva gå och hämta glass, vilket de gärna gjorde! och som också gjorde att de kände sig stora! Tänk Er själva, en lång kö med storvuxna tyskar och mitt i allt två små ljusa lintottar vars näsor knappt räckte upp över glassdisken. Flera ggr undrade jag om glassutdelarna skulle missa mina små, men inte en enda gång blev de "överkörda" utan fick sina glassar och kom alltid tillbaka med strålande ansikten!

Att åka på charter är också en upplevelse! Jag älskar ju all inclusive bara för att det är så bekvämt men tycker inte om "sällskapsresekänslan" och alla hispiga människor som åker med. T ex varför ska alla stå så jäkla nära bagagebandet när de ska hämta sina väskor? Eller...AHA!...det kanske är därför de har så bråttom ut från planet? för att få en bra plats? Alla kan ju inte vara nybörjare? Borde finnas ett streck, som när man är på banken, som man inte får gå innanför. Ju större ring desto större chans för alla att se när deras väskor kommer...men icke sa nicke här ska vi stå som packade sillar och får man inte plats längst fram får man snällt se på när ens väskor åker förbi...

När vi skulle gå av planet så öppnades bara dörren längst fram i planet vilket gjorde att det blev köer (för alla måste så klart slita ner sina väskor och slänga sig ut så inte bussen åker ifrån dom eller vad de tror)... kön blev i alla fall väldigt lång och vi var längst bak. Intill oss står det en tant med jeansjacka som irriterad ifrågasätter flyärdinnorna varför inte båda dörrarna öppnas för hon håller faktiskt på att dö av värmeslag! Mattias tittar på mig och säger tyst "kanske borde välja ett annat land om hon inte klarar av värmen" och jag fnissar som svar och tänker att hon kan ju ta av sig jackan i alla fall.

En annan rolig/konstig sak är det här med toalettbesök... Det tog två timmar med buss från hotellet till flyget och efter en timme är det "toastopp" och plötsligt ska alla slänga sig av och gå på toaletten! Vi åkte för en timme sen från hotellet...kunde de inte ha gått där?? Eller när det är flera timmars väntetid på flygplatsen men ändå så är det kö till flygplanstoaletten direkt när lampan för säkerhetsbältet släcks... ELLER när kabinpersonalen uttryckligen ber alla att gå på toaletten innan de kommer ut med serveringsvagnarna för att det är svårt att komma förbi. Då är det lugnt och alla sitter kvar MEN när de börjar rulla ut vagnarna plötsligt kommer på att "nej men hörrni nu tror jag att jag behöver gå på toaletten" och ska tränga sig förbi de mindre roade flygvärdinnorna.

När vi stannade med bussen efter halva sträckan så stängde så klart busschauffören av motorn och då var det ju så klart en gubbe som blev jätteirriterad för det blev så varmt... ja, men man kanske inte ska klä sig för sverigeväder när det är 45 graders värme! Sitta i mörka jeans och lång skjorta kanske inte är det smartaste... kanske kunde ha med sig ombyte istället...men vad vet jag!? Dumt tyckte jag att det var i alla fall! Lika dumt som att klappa händerna när planet landar...som om man inte hade räknat med det... om man nu absolut måste klappa så passar det väl bättre när besättningen tackat för sig och hälsar oss välkomna tillbaka heller hur? Ja jag kan bli irriterad men också full i skratt, det är faktiskt lite småroligt och jag har nog inte alltid varit lugn jag heller... lyckades tappa bort mina och Mattias biljetter på våran första utlandsresa redan vid passkontrollen... men det kan jag berätta om en annan gång...eller inte alls när jag tänker efter!









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar