torsdag 25 oktober 2012

Åtgärdsprogram del 2

Jaha, så har vi återigen varit på möte angående Oliver. Den här gången var det för att få svar på hur "Nelly-testet" hade gått. En talpedagog på kommunen har gjort ett test på Oliver där man kollar hur han tänker, ljudar, tar instruktioner, koordination mm mm. Jag såg fram emot mötet för jag tänkte att "nu kommer de se att han är smartare än man kan tro" och gick dit glad till sinnet och med lätt hjärta. Brukar alltid vara lite nervös inför dessa möten för jag inte vet vad de ska säga, men inte den här gången för jag vet ju att han gör framsteg varje dag. Istället var jag glad, nästan upprymd, vilket också gjorde att fallet blev så mycket längre och mycket, mycket hårdare. Efter ca en timme stängde jag dörren till konferensrummet med tungt hjärta och gick snabbt till bilen med tårar som brände i ögonen och när bildörren gick igen bakom mig la jag mig över ratten och lät dom komma. De gick helt inte att stoppa.

Det är så mycket mer som våran goa lilla kille inte klarar av än att skriva och läsa. Så mycket att det gick åt flera A4 sidor för att beskriva och förklara, och jag kan inte återberätta allt men väntar på protokoll så jag steg för steg kan bearbeta allt som sades. Han behöver mer hjälp än vi någonsin kunnat tro och jag kände när jag satt där att "hjälp! han kanske inte klarar sig genom grundskolan", men hoppet är det sista som överger en och han får verkligen all hjälp han behöver! De ska t ex köpa in en Ipad som han ska ha som hjälpmedel för det behöver han, säger specialpedagogen. De gör verkligen allt för att underlätta hans vardag, men han är ju efter redan nu och då har det bara gått några månader på höstterminen så jag är, mer än någonsin, oroad över hur den här resan kommer sluta.

Det största bekymret är väl att han inte riktigt förstår instruktioner och att han har språkförbistringar, dvs kan inte riktigt förklara hur han menar, ta en enkel instruktion, eller förstå det andra säger till honom vilket i sig lätt kan leda till missförstånd. Han svarar ofta "jag vet inte" på direkta frågor, fast det tar jag inte så allvarligt på för både jag och fritidspersonalen vet att han visst vet! Han tycker ju inte om att vara i centrum och ställer fröken en fråga och hela klassen förväntar sig ett svar så är det enklare att säga "vet inte" så att man slipper svara än att verkligen försöka och riskera att misslyckas.

Jag tror också att det här testet är lite missvisande, för Oliver öppnar sig inte för "vem som helst" och då kan svaren bli goddag yxskaft bara för han vill få det överstökat. Men visst är det inte så kul att få veta att han rabblar kroppsdelar när de ber honom säga klädesplagg! Självklart tar jag provet på största allvar men är ändå kritisk till vissa delar. T ex så sa talpedagogen att hon brukar sluta när hon ser att barnen tröttnar men eftersom Oliver var så pigg så hade de hållit på i en timme och lite till! Alltså, han går i ettan, jag kan säga direkt att fast han är bra på att koncentrera sig, så är en timme för länge...pigg eller inte! Speciellt för en kille som är lite långsammare än andra. Så några ggr under denna timme måste han ha haft dippar, kanske när de lyssnade på en saga som han sedan inte kunde berätta vad den handlade om (kanske för att han kopplade bort?? ) För när vi läser sagor hemma så vet han ju precis vad vi läst om! När vi läste Hans och Greta första ggr och sedan läste en annan version på nätet, då sa han ju direkt att "nej, det där är ju knasigt! de har ju skrivit fel i boken mamma!" och det borde han ju inte ha sagt enligt Nelly-testet. På frågan "har du några syskon" blev svaret "nej" men på frågan "har du någon bror" svarade han "Noah" men nämnde inte Calle men hade frågan varit "har du några bröder? hade han troligtvis svarat Noah och Calle" så det är lite klurigt när han tar frågan bokstavligt, och just ordet syskon kände han inte igen och istället för att fråga vad det betyder så hittade han på det han trodde var rätt. Hade det varit någon som kände honom bättre så hade de fattat det här, men istället får han en bock i kanten för något han faktiskt vet .. men å andra sidan finns då inga förväntningar han behöver leva upp till.

Nu ska vi avvakta och se vad som händer, ev går de vidare med en ännu djupare test och då även involverar läkare, psykolog, kurator och spec pedagog, allt för att få så mycket kunskap som möjligt hur Oliver fungerar och för att kunna möta hans behov på bästa sätt, men det känns tungt.

Jag har googlat och läst och försökt hitta någon "diagnos" som stämmer in på honom men hittar mycket men ändå ingenting. Tror att det kanske är en liten störning men som inte går att sätta fingret på. Han föddes ju lite tidigt, var väldigt liten och hade en jobbig förlossning (moderkaka som lossnat) som medförde att han svalt mycket blod och fick "sugas ren" följt av hjärtmassage. I början hade han svårt att syresätta sig själv och fick ligga i kuvös något dygn som sedan följdes upp av mycket höga värden bilirubin (gulsot) och ett dygn under lampan, sondmatning mm. Så hans första veckor var kämpiga och jag tror att han kanske fick en liten hjärnskada av syrebristen, men det är bara mina egna tankar och teorier.

Jag oroar mig för att han kommer bli retad och utanför just för att han inte hänger med. Jag vet ju hur jag själv reagerade när jag var liten och någon i klassen skulle läsa och som röd i ansiktet stakade sig fram, nervös att göra fel ... då satt jag där och himlade med ögonen och suckade... det är sånt jag vill skona Oliver ifrån så länge som möjligt. Än så länge tror jag inte att han ser på sig själv som "annorlunda" utan mera att han är privilegerad (spec när han kommer börja använda ipaden) och de har ju även två tjejer i klassen som är invandrare och som också behöver spec hjälp, modersmålsundervisning mm och som också lämnar klassrummet då och då. Oliver har ju dålig självkänsla och tror inte att han kan klara av nya saker då är ju ipaden ett utmärkt hjälpmedel. Där kan man göra fel utan att klasskamraterna behöver sucka och ge honom gliringar. En sak de ska göra för att stärka hans självförtroende är att berätta en del saker för honom innan resten av klassen får reda på det. Allt för att han ska hinna bearbeta fakta och sedan när det sägs igen känna igen sig och kanske tom kunna svara på en fråga!! Visst är det helt otroligt bra? Det krävs en del från fröken och spec pedagogen men de gör verkligen allt de kan!

Efter mötet var det svårt att få ihop den svarta bilden de målade upp med den underbara Oliver som vi känner så väl! För när jag kom hem stod han ju där! Strålande av lycka, med glasögonen nedhasade på näsan, babblande om sina böcker, spel och vad som hänt i skolan och jag tänkte "nej! Det här är inte det barnet de pratade om, det här barnet funkar ju utmärkt! Han förstår skämt, kan visst återberätta sagor och vet mycket mer än man tror!" de måste ha tagit fel... men inom mig vet jag ju att de har rätt, och det gör ont, ont ända in i hjärteroten.




Oliver har svårt för vissa enkla begrepp t ex igår, imorgon, ikväll... tänkte att det här skulle underlätta för honom...och även för oss andra!

PS Idag hade klassen haft besök av tekniska förvaltningen som hade berättat om återvinning och vet ni vad? Oliver kunde förklara hela kretsloppet för mig! Så det så! Ds




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar