måndag 31 december 2012

Året som gått

Sitter och funderar på hur jag enkelt ska sammanfatta 2012 men kan göra det med följande ord:
oro - känslor -  tårar (syndaflod) -  kärlek  - lycka.

Vintern och våren passerade "som vanligt" med en spontan påskvecka i fjällen fast vi sagt att vi skulle spara pengarna i år. Men det drog för mycket i skidtarmen på oss alla, och vi provade Funäsdalsfjällen för första gången och blev glatt överraskade! Fina anläggningar absolut, men det som imponerade mest på mig var personalen i barnbackarna, och då speciellt i Ramundberget!Världsklass om ni frågar mig, inga sura miner och alltid med barnens bästa i fokus.

Sommaren tillbringade vi hemma tillsammans med vår nya valp Leia. Total lycka och kärlek blandades med en "overklighetskänsla" över att vi nu äntligen har en alldeles egen hund. Samma känsla som jag ibland får när jag kommer hem från jobbet, står utanför vårat hus och tänker "bor jag här? Är det här verkligen mitt hem, mina barn, min man och mina djur? Vad hände? Jag flyttade ju nyss hemifrån! Och så "hjälp! Klarar jag verkligen av det här?" Innan man vaknar upp och inser att jag faktiskt är 40 år och länge har haft ett eget "hushålle" (som Lotta på Bråkmakargatan sa).

Vi har bråkat (så in i ...) med den ena grannen, men istället blivit ännu bättre kompisar med den andra
Inget ont som inte har något gott med sig, heller hur?

Sedan började skolan, men redan efter en vecka åkte vi iväg på semester till Turkiet. En välbehövlig paus i ekorrhjulet och vi kom alla hem utvilade och lyckliga, vilket vi behövde inför hösten.
Olivers skolstart gick bra men redan efter några veckor blev det möten och åtgärdsprogram och oro...denna ständiga oro som jag trodde jag lärt mig leva med men som återigen blossade upp med full styrka. Vi har kämpat på hela hösten och Oliver och jag övar dagligen på läsningen som jag snart hoppas lossnar ordentligt, men oron vill inte släppa taget utan följer mig som en skugga...

Senare in på hösten så skilde sig min bror vilket berörde mig betydligt mer än jag någonsin hade kunnat tro. Sorg över det som gått förlorat gjorde att jag även rannsakade mig själv och granskade mitt eget äktenskap med lupp (men jag hittade tack och lov inga sprickor). Många, många tårar och långa sms/mail mellan mig och min bror och även mellan mig och hans fru har gjort att jag kommit dom båda så mycket närmare än jag någonsin varit. Jag älskar Er båda så otroligt mycket och hoppas av hela mitt hjärta att 2013 kommer bli erat år vad som än händer!

I november fyllde Noah 4 år och lyste upp i novembermörkret. Själv fyllde jag 40 vilket kanske inte lös upp lika mycket :) men nu, några veckor senare, kan jag säga att jag trivs med den nya åldern.

Det var under 2012 som jag också fick en ny "nära" väninna. Vi har levt parallella liv här i Hovsta, barn i samma dagisklass, träffats på föräldrarmöten ibland men inget mer men så plötsligt så händer det! Jag kommer inte riktigt ihåg hur det började, men tror det var via facebook? Vi passar så bra ihop, har samma värderingar och tankesätt (och nästan likadana hundar)! Jag är så glad att få vara din vän Åsa och hoppas vi kommer vara det i många många år framöver!

GOTT NYTT ÅR på er alla, och hoppas 2013 blir det bästa året hittills för Er alla!