fredag 22 mars 2013

Stukturerad? jag?

Ja, jag vet att Ni är många därute som inte förstå hur jag ens kan komma ihåg att ta med mig själv till jobbet på morgonen men är faktiskt strukturerad i mitt yrke, därav namnet "koordinator". Jag har, för det mesta, full koll på det jag gör och vad som ska göras fast ni kanske inte tror det. Däremot när det gäller mitt "privatliv" så går jag mer på lust och känsla och är bra på att planera och tänka ut saker men att genomföra dom...njaaa...då måste jag invänta lusten, vill inte tvinga mig göra saker som är tråkiga. En barndomskamrat till mig sa för inte så länge sen "du som har föräldrar som alltid haft sådan ordning, ätit på bestämda tider mm...vad fick du av det? var tog den genen vägen?", ja du Malin, vart f-n tog den vägen?

Att åka på semester är ju roligt, och att packa till en sommarsemester kan man ju göra på en höft (gör vi i alla fall). Vi tillhör inte dom som börjar planera veckor i förväg utan kvällen innan rafsar vi ihop det vi behöver och har faktiskt aldrig glömt någonting eller haft för lite med oss. Våran inställning har alltid varit att "vi ska ju inte ut i djungeln och det finns affärer". På sommaren behöver man ju inte tänka efter utan fram med bikini, shorts och några t-shirts och sedan iväg till flyget.
En vintersemester däremot kräver ju lite mer tankearbete, och jag brukar fundera ut om det är någon mat vi kan laga och ta med oss, involverar både mamma och svärmor som snällt också lagar lite mat till oss (guld värt). Kollar över om barnen behöver någon ny utrustning, planerar in tvättdagar veckan innan, städdag av bilen och vilka dagar jag ska laga maten mm mm men sen tar det liksom stopp, för det är ingen som genomför det jag tänkt just för att jag är en baddare på att skjuta saker framför mig...

Imorgon åker vi till fjällen, och ännu har jag inte packat färdigt! När det var dags att gå hem från jobbet gick startskottet, och då skulle plötsligt allt ske! Jag hämtade Leia och barnen, körde hem som en liten blådåre och slängde in dom i huset. Gick sedan ut och drog fram dammsugaren, som knappt orkar suga upp en bomullstuss, och försökte städa bilen. Ibland stack det ut ett huvud från en fågelunge som gapade "jag är huuuuungrig! Vill ha smörgås, mammaaaaaaaa!" Sedan in med alla i bilen igen och iväg för att lämna Leia hos mamma och pappa där hon ska vara nästa vecka...och då somnade Noah, typisk. Sedan iväg till statoil och tvättunneln och trots att hela bilen gungade (nej den här gången hade jag handbromsen i så den rörde sig bara i sidled och inte bakåt som förra ggr vilket resulterade i att hela bilen blev ren den här gången) så vaknade inte Noah. Nästa stopp blev Systemet då stugan vi ska bo i har bastu och då måste vi ju så klart köpa bastuöl, Noah fortsatte sova ... sedan Apoteket och ICA för att handla påskägg för mormors påskpeng och frukt till den långa bilresan (mormor hade försett oss med både dricka och festis så det behövde vi inte handla) DÅ vaknar Noah, godis eller glass funkar alltid.

Återvänder hem runt kl 20 då maken hämtat hyrskidor och Calle från hockeyträningen, plockat fram all skidutrustning inkl takbox och står och väntar på att få den på plats. Vi hade pratat om att lägga på den reda förra helgen för att se så allt fanns och att den fortfarande var hel...men det är lie mera spänning att lägga på den kvällen innan, för tänk om den skulle vara trasig? Då undrar man ju hur vi skulle lösa det... jaja, jag slängde mig in för att laga mat, fixa matsäcken med äggsmörgåsarna som jag längtat efter och så småningom börja packa och tvätta...eller vänta? kanske bäst att tvätta först och sen packa, blir lite knasigt annars.. med smutsiga strumpor som luktar bäver. Tvätta är ingenting jag gör av fri vilja så tvätthögen är alltid stor, och nu var det dags! Men det är svårt att packa när hälften av det man ska ha med sig ligger i maskinen, så jag fick snällt vänta på att det skulle bli klart och här sitter jag nu... med en maskin som innehåller bland annat Calles jacka som måste vara torr imorgon. Jag har ju tvättmaskin med inbyggd torktumlare men vad hjälper det när en annan tröja som ligger i samma maskin inte tål att tumlas? Så därför sitter jag här, med en hög strumpor som inte har någon kompis, och en väska som är halvfull och resten av familjen ligger och snusar i sina sängar ... men å andra sidan, det är luuuugnt! Det är faktiskt lite roligt också, för jag kan stå mitt i kaoset och bara skratta för vi lär oss aldrig! Och jag tar på nåt sätt hellre lite kaos sista dagen än halvkaos vareviga kväll en hel vecka innan.

Som tur var kom svärmor samtidigt som oss och hon hade med sig lite godis till barnen, pannkakor till nästa vecka och, det bästa av allt, en hel smörgåslåda fylld med färdigbredda äggsmörgåsar, tomatsmörgåsar och ballerinakex! LYCKA! Där sparade vi in en massa tid! och nu piper tvättmaskinen att den är klar så jag kan nog gå och lägga mig snart.



Det är underbart att bli bortskämd ibland! Och vilken tur att mamma och svärmor inte kommer med samma saker, det hade inte blivit bra åt något håll. Trycka i sig massa påskägg eller äta äggsmörgåsar så man pruttar hela vägen... nej lagom är bäst som vi säger här i mellanmjölkens land!

lördag 16 mars 2013

Tillväxtshormoner?

Jag har ju undvikit att skrivit på ett tag för så mycket just nu kretsar kring Oliver och vill inte att det här ska bli en blogg bara om honom, men när jag åkte hem från jobbet igår så tänkte jag -varför inte?
Min oro för honom är stor och jag tycker det är jätteskönt att skriva av mig. Jag gråter ibland när jag skriver inlägg, men när jag läst det några gånger så känns allt så mycket bättre så därför tänkte jag att det inte är mer än rätt att jag skriver om Oliver precis så mycket jag behöver! För min egen skull, för Olivers skull och för att senare kunna gå tillbaka och läsa hur det var. Just nu kanske det inte är en speciellt rolig blogg men det har ju heller aldrig varit meningen utan ska spegla mina tankar och funderingar som jag har här och nu.

För någon månad sedan ringde skolsyster till mig på jobbet och sa att hon haft Oliver under uppsikt en längre tid och konstaterade att han inte gått upp i vikt på ett helt år! Han växer långsamt, vilket han alltid gjort, men nu helt stannat i vikt. Vi har ju tidigare funderat på varför han är liten till växten och bvc-sköterskan frågade då om vi funderat på tillväxthormoner, men då var han ju bara 2 år och jag tyckte att hon var lite knäpp som drog upp det när han fortfarande var så liten. Sedan växte han efter sin egen kurva (långt under normalkurvan) och bvc-sköterskan sa att "vi släpper det här nu, han äter som han ska och växer, visserligen långsamt men i alla fall". Sedan kom allt annat med hans inlärningssvårigheter mm så just den här biten glömdes bort. 

När de började prata om den större utredningen de ska starta med psykologer och läkare så tänkte jag att "vaddå läkare? Det är ju inget fysiskt", men nu har jag tänkt om!

Jag och Mattias var hos skolläkaren och berättade om Oliver, att han äter som en häst men att han alltid måste gå på toaletten direkt efter maten. Han har inte ont i magen, eller är "dålig" i magen men det verkar helt enkelt som att han inte tar upp näringen utan att det går rakt igenom. Läkaren skrev en remiss till Barn på USÖ så nu väntar vi bara på en tid när vi kan starta "utredningen".
Ytterligare en utredning som inte har någonting med skolans utredning att göra, och en utredning jag inte ens tänkt på, och faktiskt någonting jag ser fram emot.

Kanske, kanske, kanske ligger lösningen på alla hans problem här? För om inte kroppen tar upp näring som den ska så kanske heller inte hjärnan utvecklas i den takt den borde och i sig gör att han kommer efter sina kompisar? Jag kanske är helt ute och cyklar nu, men tänk om det skulle vara så?
Det finns en näringsdryck på apoteket som man kan ge till kortvuxna barn. Det ser ut som oboy och jag visade Oliver den, men han slog ifrån sig direkt och sa "nej mamma, jag orkar faktiskt inte diskutera det här nu".

Det kan var så mycket som gör att han inte växer och jag har googlat på det här med tillväxthormoner och även gått med i en grupp på facebook med barn som får just det så nu vet jag allt om hur det går till och vad det innebär. Det är absolut inte enkelt och testerna är tuffa. Visste ni t ex att kroppen producerar maximalt med tillväxthormon endast under en insulinchock? Hemskt att behöva se sitt barn genomlida detta...men ett måste för att se om det är det som behövs. Sedan är det sprutor varje dag fram till barnet slutar växa, ca 16 år. Inte roligt, men kanske nödvändigt.  Å andra sidan kanske det inte alls är det som Oliver behöver, utan någonting helt annat, men jag hoppas att läkarna i alla fall kommer fram till någonting.

Fick brev i veckan att vi får komma inom 2-3 månader så nu är det bara att vänta...