söndag 19 maj 2013

Ett år med hund

Ja, nu är det nästan ett år sedan som Leia kom in i våra liv och det har blivit precis så som jag tänkte mig! Eftersom hon inte är en produkt av massa tjat från barnen utan någonting jag och Mattias har bestämt så har det inte blivit massa konflikter, tjat och tandagnissel över vem som ska gå ut med henne. Alla promenader ute i skogen i olika sorters väder har bara gjort gott för själen.

Jag har också upptäckt en hel del om mitt "närområde" som jag nog inte lagt märke till om jag inte haft Leia. T ex att skogen bakom oss nästan "svämmar över" av blåsippor och vitsippor på våren och att en av stigarna är så full med myror så om man står still så hör man hur det prasslar överallt i riset när de jobbar på och står man still för länge prasslar det även i byxorna...
Sedan alla dessa konstiga djurspår i snön på vintern som jag inte kan tyda vilket gör mig galen!!! , men som jag ofta säger: "-man kan inte bli något man redan är".

Det är i alla fall fascinerande att uppleva samma promenadstig under alla årstider och nästa vinter kanske jag kan få syn på djuret som gör konstiga streck i snön! (Ser ut som någon gått och dragit granris med flera streck bredvid varandra, någon som vet?)

Har upptäckt att Leia har samma förkärlek som jag till öppna ytor och att åkern bakom oss är den perfekta "rastgården" när skaren har lagt sig! Hon kan gå fint bredvid mig i skogen och på vägen men när landskapet öppnas upp framför oss blir hon helt euforisk och springer runt runt som en galning.
Jag förstår henne till 100% och äntligen kan jag också ge utlopp för samma känsla och springa med henne utan att se ut som en idiot, jag leker ju med min hund ;) !

Jag har alltid tyckt om att ha Kvinnerstas kossor inpå knuten men kommer på mig själv att nu bli irriterad över att de snart kommer tillbaka till sin hage med böljande kullar, klippblock och stora öppna ytor där jag och Leia går och filosoferar nästan varje dag. Den dagen de kommer tillbaka och drar på elen i stängslet kommer bli minst sagt intressant och en obehaglig överraskning för Leia.

Det verkar vara svårt att behålla skräp i fickan tills man hittar en papperskorg så det är mycket skräp ute i skog och mark, men jag samlar vuxenpoäng och försöker plocka upp så gott det går men ibland är det bara för mycket.

Har också upptäckt att för en pälsboll som Leia så är en mörk, blåsig dag med regnet hängande i luften helt perfekt för en långpromenad, och inte alls mitt i sommaren i strålande sol och plus 25 grader som man kan tro.

En annan rolig sak vi upptäckt är att hon är en vattenhund som inte gärna badar... hon går hellre omvägar runt vattenpölar och vattendrag och ryggar tillbaka när hon får se sig själv i vattenspegeln. För ca 10 år sedan hade vi ibland hand om en golden retriver som gärna lade sig i varenda dike han kunde hitta och jag trodde väl att det var en sådan hund vi skulle få, men tydligen inte, och lika glad för det är jag! Däremot är hon en jäkel på att klättra och man kan nästan tro att simhuden hon har mellan tårna istället är utbytta mot sugkoppar!

Både jag och Mattias har också fått en trogen träningskompis som gärna följer med oss ut och springer vilket gjort att det blivit lite roligare, men bara lite... är fortfarande skittråkigt tycker jag...men vi får en vältränad hund i alla fall :)


Kohagen...snart bara för kossorna.
Man ser en svart prick i vänstra kanten, det är Leia


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar