tisdag 31 december 2013

2013 års pärlor

Gjorde ju en summering förra året över 2012 och ska väl göra något liknande även i år. Jag tänker mig ett pärlhalsband där varje pärla representerar en händelse under 2013.

Den första pärlan, som också är den största, och mest glittrande går självklart till Oliver. Den pärlan kommer också sitta längst fram på mitt halsband. Han har med glädje gått igenom 2013, tack och lov helt ovetandes om sina föräldrars oro. Han har lagat tänder utan bedövning, gått igenom massa tester, vidgat överkäken med tandställning och ändå hela tiden haft humöret på topp! Han har charmat hela folktandvården i Lillån med sin tapperhet och är vår alldeles egna superhjälte.

Calle och Noah får självklart varsin pärla som representerar våra egna minnen från året. Alla oplanerade utflykter vi gjort, alla hinderbanor vi letat upp och alla skratt. Vi har haft ett fantastiskt år tillsammans! Jag älskar er! 

Självklart får även Mattias en egen pärla, han som alltid finns där, skrattar med mig (och lika ofta åt mig) stöttar mig och framförallt tröstar när jag så väl behöver det. 

En pärla för alla tårar som jag gråtit. Tror aldrig jag gråtit så mycket som under 2013. Väldigt många tårar av oro och sorg, men även många tårar av lycka och tacksamhet!  Herregud vad jag hulkat, snyftat och snörvlat, men det finns något läkande över det med, 

En pärla till våran "livingroom consert" som vi hade i våran trädgård som en avslutning på sommaren. Det värmde att så många kom, och att alla tyckte lika mycket om Thyra som jag själv gör!

Samma sak med vår gemensamma 40-års fest! Den kommer jag bära med mig länge! Tack till alla som kom och gjorde festen så lyckad!

Självklart måste även Härjedalen och påsklovet få en pärla! Under alla påskar vi tillbringat i svenska fjällen så kommer det här året gå till historien! Går inte att få mer perfekt! Sol varje dag, perfekta spår och backar samt lagom kallt. Tiden på året, slutet av mars, gjorde också att trots sol så smälte inte snön och blev moddig på eftermiddagen vilket brukar hända när påsken ligger längre fram i april.

En pärla till alla kvällar jag och Leia gått på kurs och lärt oss tävlingslydnad. Det är bara ren och skär glädje att jobba med den hunden! Önskar bara att jag hade mer tid att lägga på henne för hon är en oslipad diamant!

Noahs "försvinnande" på Liseberg har också satt sina spår, likaså resan hem mitt inatten utan lysen på bilen blev en allt annat än enkel resa. Finns inga mackar som har öppet efter kl 24 norr om Göteborg, körde med helljus men varje gång man bländade av blev det kolmörkt, så det blev att övernatta i bilen tills ljuset kom kl 4. Dock sov barnen redan så de märkte ingenting. 

Sedan måste så klart Olivers lärare och spec.pedagog få varsin pärla. De kämpar och letar hela tiden efter nya vägar, nya lösningar när Oliver kör fast. 

Även en pärla till den nya Facebookgrupp jag startat för oss som har barn med diagnos "lindrig utvecklingsstörning". Vi är inte så många än, men trots att vi aldrig träffats och bor i hela landet så har vi så mycket gemensamt och hoppas vi kommer bli fler under 2014.

De sista pärlorna vill jag ge till er som läser min blogg! Jag har aldrig tänkt att någon skulle läsa, utan skrev från början för att barnen skulle kunna se tillbaka när de blir stora, som en biografi över mitt liv. Ge dom en större förståelse när de själva blir vuxna och ev får egna barn. 
Bloggen har ju ändrat lite skepnad och fungerar nu mer som en terapi för mig. Det är skönt att skriva av sig, att kunna läsa svart på vitt vad det är jag tänker och känner. Jag måste verkligen "gå på djupet" och försöka förstå mina egna tankar. Flera vänner har dessutom sagt att de har svårt att få ihop bilden av mig med det jag skriver, en undrade t om om jag inte har en "spökskrivare".  Jag blir glad av att höra detta! För även om jag är social, skrattar ofta, pratar för mycket och verkar ta det mesta med en klackspark så har även jag ett djup och är inte så ytlig som många kanske trott. 

Så tack för att ni finns, och tack för alla kramar, hjärtan , uppmuntrande och kloka ord ni gett mig under året. Känns som min krets av vänner blivit "tajtare", att jag lärt känna er bättre och att ni inte längre är därute i periferin utan finns här, med mig :) 


Kram och gott nytt år!! 



2 kommentarer:

  1. Hej...
    Jag hittar inte din sida på facebook vad heter den ?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den heter "barn med lindrig utvecklingsstörning" men om du mailar din mailadress till mig på annsofie@euromail.se så lägger jag till dig.

      Radera