Mamma är lik sin mamma...

När man var yngre så blev man inte speciellt glad när man fick höra att man liknade sin mamma. Man skulle minsann bli helt annorlunda, barnen skulle få göra precis som de ville, få allt de pekade på och allt skulle bli sååååå bra! Inga regler som begränsade utan bara bara frihet. Tänk vad blåögd man var.  Allt eftersom barnen växte blev jag mer och mer lik mamma. Ibland när jag pratar med mina barn så är det mammas ord jag hör.

En sak som jag dock lovade mig själv att aldrig ta efter var mammas oro över sjukdomar.  Jag hade mycket huvudvärk som ung och även min pappa, det var liksom inget konstigt att ha huvudvärk då och då, man funderade aldrig på vad det berodde på  utan tog en ipren och hoppades på det bästa. Mamma däremot trodde att när hon fick huvudvärk några ggr per år så var det minst hjärnblödning eller hjärntumör. Tur inte google fanns då för då hade hon hittat massor med andra diagnoser som också stämde in. Hon oroade sig och tyckte minsann att hennes huvudvärk inte alls var lik våran utan satt på ett speciellt ställe. Mamma lever fortfarande, så det var aldrig någon fara men orolig blev hon varje gång. Jag har aldrig oroat mig över sjukdomar tidigare, men så opererade jag mig för malign melanom och plötsligt fick jag samma symptom, skillnaden är bara att jag kan  googla....och gissa OM jag googlar... herregud jag har alla sjukdomar man kan tänka sig och har diagnosen klar när jag går till doktorn. Senast hade jag en annan form av hudcancer när jag var på min årliga kontroll. Visserligen en lättare variant men ändock cancer, men doktor sa att det var en helt vanlig prick...WHAT!!! Kan man stämma google?

Och nu har jag fått ont i höften, det måste vara en form av skelettcancer va? Den kom i samband med att vi skaffade löpband men det är ju bara en tillfällighet heller hur? Sedan är det en väldigt lurig cancer för den flyttar sig likt Marty Feldmans puckel  i "det våras för Frankenstein" ibland är det höger höft, ibland vänster och om jag inte överbelastar höften så försvinner det.... som sagt en väldigt ovanlig cancer! Men man vet ju när man har rätt, magkänslan som numera sitter i höften liksom.