Jag har en dröm ...

Alla har vi drömmar, ny bil, ny båt, nya exotiska platser att resa till, nytt kök osv. Jag har också drömmar, dock inte så "tydliga" utan mera luddiga och med suddiga kanter. Typ "ekonomiskt oberoende" men utan en plan hur jag ska komma dit. Jag har istället lite mindre drömmar som är enklare att uppnå. Man säger ju att man ska sikta mot stjärnorna så kanske man når trädtopparna. Jag har istället haft trädtoppen som mål och istället, på sin höjd, nåt några grenar upp. 

Sedan hände någonting... Jag började skriva den här bloggen och plötsligt märkte jag hur kul det är att skriva och framförallt hur enkelt det är att skriva om sådant som händer i min vardag och framförallt runt Oliver. Det känns som jag börjat känna mig själv bättre när jag ska försöka förklara hur det känns. Måste gräva mig ner i mitt innersta och ibland ifrågasätta mig själv "-men för f-n Annsofie, allvarligt? Är det verkligen så här du känner". Jag har gråtit, snörvlat och hulkat mig igenom vissa inlägg, småfnissat åt en del och ibland skrattar högt när jag kommit på något knäppt som jag absolut måste dela med mig av.

Under den här tiden har jag hela tiden fått så himla bra feedback, så många lovord och glada tillrop, värmande sms och meddelande som tagit rakt i hjärtat och någonstans mitt i allt detta har en dröm uppstått. Den största dröm jag någonsin haft tror jag. En dröm som, med gott om tid och med mycket jävlar anamma faktiskt kan bli sann. Jag skulle så gärna vilja skriva en bok! ...sådär nu var det sagt, nu har jag kastat mig ut. 

Jag har inte fantasi nog att skriva en roman eller ens ork med all research det innebär. Att göra en bok av bloggen kan man ju göra genom bara några knapptryckningar, men det är inte en sådan bok jag vill skapa. Så efter mycket funderande hit och dit och fram och tillbaka så tror jag att jag vet... Jag vill skriva en bok om Oliver. Hur det är att leva med ett barn med hans diagnos, hur vardagen ser ut och hur mycket han betyder för oss. Som en kärleksförklaring till honom och som stöd för andra i vår situation. Jag siktar för första gången mot stjärnorna och vet inte riktigt hur jag ska nå dit, men första steget är i alla fall att gå en kurs i författarskap, ska bara spara ihop till den först och sen blir det upp till bevis... Om ni som stöttat mig och sagt att jag skriver bra verkligen har pratat sanning eller om jag får stå som en del på idol som sjunger falskt och säga "alla andra säger i alla fall att jag är bra". 

Den här processen kommer troligtvis ta flera år, blir kanske inte ens av...men jag siktar mot stjärnorna i alla fall, eller som Gunde säger "ingenting är omöjligt!