Tre barn, tre personligheter

Jag har alltid trott att Noah och Calle varit stöpta i samma form. Lika framåt, lika sociala medan Oliver har varit den "annorlunda" och mindre fysiska av dom tre. Jag ser ju hur de fungerar utanför skolan. Ser hur Noah utan problem tar kontakt med okända. Såg honom prata sig igenom liftkön och även pratade med alla som satt i liften bredvid. Hur han på Mc Donalds gärna berättar för bordsgrannen, eller mera håller en lektion i hur leksaken fungerar och hur många han själv har hemma. Jag ser så mycket av Calle i honom och ser framför mig hur han, när han blir äldre, kommer bli en vassare variant av Calle. Kaxigare, tåligare, mer äventyrlig och med ett jäkla humör på gott och ont.

 Idag var jag på Noahs första utvecklingssamtal och gick dit med tron om att få höra det jag alltid hör från både Oliver och Calles lärare - att han pratar för mycket och har svårt att sitta still. Gissa om jag blev helt stum när fröken började berätta. Fram trädde en helt annan kille, en liten kille som kunde vara tyst i flera dagar utan att prata med fröken. En filur som alltid sitter still och aldrig knuffar på kompisarna när de sitter i ring på mattan men som däremot kan vara inne i sin egen värld och därför inte är riktigt fokuserad. Varje måndag får ett barn i klassen stå ihop med fröken framme vid tavlan och tillsammans gå igenom veckans schema. Detta är helt frivilligt och Noah går fram, men han tycker det är jättejobbigt att stå där. Blir glansig på ögonen och röd i ansiktet... inte alls som Calle som i princip alltid vill vara i centrum. Som när jag fick frågan när Calle gick på Komtek om det var ok att lägga ut bilder på honom på hemsidan och jag svarade "det är ett absolut krav". Men sådan är inte våran minsting. Och när jag tänker efter så är han faktiskt den som pratar minst även hemma. Trots att han pratar med okända så bubblar han inte på här hemma som oss andra, får väl inte en syl i vädret kan jag tänka. Utan sitter mest tyst vid matbordet och äter sin mat, likaså när vi åker bil är han nästan alltid tyst och sitter och tänker. En annan sak är att han tycker mycket om matematik men tycker att läsa och skriva är mindre roligt. Calle tycker inte alls om matte, fast han tydligen är riktigt bra på det enligt sin lärare och Oliver däremot som älskar matte och säger att det är hans bästa ämne fast han har jättesvårt för just det.

Så plötsligt har jag inte ett barn som är annorlunda, och sticker ut, jag har ju för fasiken tre olika barn och alla sticker ut på sitt sätt! Det är ingen som är annorlunda, alla är unika! Hurra! Noah är en mix av Oliver och Calle tillsammans. Tänk er en Calle som har lätt för sig i skolan men som sitter still på lektionerna och som älskar matte och som har Olivers glada humör.

Den där äventyraren/idrottsproffset jag såg framför mig kanske istället blir en nobelpristagare.
Fast gränsen mellan geni och galenpanna är ju hårfin säger de ju så han kanske blir professor på en rysk ubåt, de är ju inte långt borta...

 Noah är beredd på allt...