Han är fortfarande orolig när han ska sova och bygger upp massa rutiner kring nattningen så vi har blivit tvungna att bryta en del för det tar hela kvällen annars. Om han skulle få bestämma skulle vi först gå ut och gå, sedan hem och borsta tänderna, se till så kranen i handfatet står rätt (dvs rakt fram), dubbelkolla så lampan är släkt. Sedan läsa en bok, titta på Youtube på en filmsnutt från Universal Studios eller Liseberg och sist ligga och prata... Tidigare räckte det med att jag sjöng för honom.
Han mår, tack och lov, inte illa längre på kvällarna men blir orolig när det är dags att sova och rutinerna verkar lugna honom. Däremot märkte vi ju att han hela tiden lade till rutin på rutin och då var det dags att bryta. Så promenader blir det inte varje kväll utan på helgerna och igår hoppade vi över youtube-klippen för vi lade oss så sent och det fungerade också. Det är ju en risk att bryta invant mönster för man vet inte hur han reagerar, det kan ju bli så att man istället för att gå framåt går två steg bakåt så det gäller att vara på tårna.
Som jag sagt förut så har han ju börjat fundera en del på sin "diagnos" och jag har ju förklarat lite grann men aldrig sagt "lindrig utvecklingsstörning" då jag själv tycker att just utvecklingsstörning har en dålig klang. Jag vet ju att psykologer och kuratorer säger att man ska berätta för barnet om deras diagnos så tidigt som möjligt för deras egen skull så jag har tagit tjuren vid hornen och nu börjat så smått. Såg ett klipp tillsammans med Oliver på youtube som illustrerade Olivers svårigheter genom att visa två olika sorters trappor. En gul trappa för de med utvecklingsstörning, och en blå för normalstörda. Jag förklarade att den gula trappan är nya skolan och den blå är Hovstaskolan. Oliver tittade och sa efter en stund "jag är kanske bara på första trappsteget på den blå trappan" men då svarade jag att "nej du är ju snart längst upp på en gula trappen". Sedan var det ingenting mer med det, men morgonen därpå när han klädde på sig sa han lyckligt "-mamma! Jag är högst upp på den gula trappen" Om Ni vill kan Ni se klippet genom att klicka här. Sedan letade jag fram ännu ett klipp som förklarar hur hjärnan fungerar för de med utvecklingsstörning som förklara på ett otroligt bra sätt att allt som kommer in i hjärnan måste sorteras rätt, och att ibland saknas det "lådor" att lägga kunskapen i och då ramlar de bara rakt igenom. Klicka här för att se. Jag sa till Oliver att Calles hjärna saknade lådan där man lär sig att inte ställa skorna på mattan och att ställa in smutsiga tallrikar i diskmaskinen.
Båda klippen kommer från ett utbildningsmaterial som heter Ninjakoll, och som bland annat visas på utbildningar för föräldrar till barn med lindrig utvecklingsstörning. Den kursen får inte jag och Mattias gå förrän till våren, men jag är ju rastlös och kan inte vänta. Oliver har ju haft sin diagnos ganska länge nu och vi vet ju egentligen ingenting om den. Så jag stegade helt enkelt iväg till biblioteket och lånade skivan och har börjat titta på den tillsammans med Oliver. Jag höll andan när den började och tänkte "Nu är det på riktigt, nu finns det inga filter" men jag kunde andas ut direkt.
Jag tror att vi har förberett honom ganska bra, han verkar förstå ganska mycket av sin problematik och gillade filmen jättemycket. De ger lite handfasta tips på hur man kan göra om man t ex åker för långt med bussen, inte vet hur mycket tid det är kvar eller när man ska få växel tillbaka i affären. Små råd som kan hjälpa dom över hinder i vardagen som för oss andra är helt självklara. Åker man för långt med bussen och inte kan ringa någon, kolla på andra sidan vägen där det oftast finns ytterligare en hållplats åt andra hållet. De som medverkar i filmen har själva samma diagnos som Oliver och en tjej åker runt till olika beslutsfattare och frågar t ex en jurist "varför står det utvecklingsstörning i mina papper? Vad betyder det?". En jättebra film för mig men ännu bättre för Oliver, en bra introduktion som är lätt att förstå och ta till sig och ett superbra hjälpmedel för oss föräldrar som kanske inte riktigt kan förklara för våra barn när de undrar. Han har redan frågat om vi inte kan titta på den igen, och det ska vi så klart göra, och jag är beredd på alla frågor vare sig de kommer idag eller om en vecka. Nu ska allt fram, nu ska alla kort läggas på bordet, ingenting ska sopas under mattan. Att veta ger honom styrka, insikt och framförallt ger honom ninjakoll! Nu kör vi Oliver!
Det här liknar i och för sig Noah...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar