söndag 1 januari 2017

Året som gått

Så var det dags att summera 2016.

Det blev inte alls ett år med mycket skrivande, Olivers bok ligger fortfarande orörd och skrivarlusten har inte kommit tillbaka däremot blev det ett år som istället genomsyrats av vår Florida-semester.

Planerandet innan, alla upplevelser under semestern och så längtan tillbaka som satt igång nya resplaner inför sommaren 2018. Att kunna ta med hela familjen på ett större äventyr långt hemifrån är en gåva och jag känner ingenting annat än tacksamhet. Oliver hade inga som helst problem med omställningen eller spontana utflykter, han var sprudlande glad mest hela tiden. Sista dagarna fick han dock lite hemlängtan och Calle fick panik och gick upp i falsett när vi övervägde att stanna en vecka till. Det var bara Noah som glatt ropade "JA! vi stannar!".

Florida i alla ära men jag är ändå otroligt glad över att jag fick med mig familjen ett par dagar till Savannah med denna fantastiska sydstats charm, vackra byggnader och med en ordentligt stadskärna.
När jag ensam var ute och gick i kvarteret för att leta efter en mataffär passerade jag ett sådant otroligt fint hus. Ett tvåvåningshus med pelare, burspråk och utsmyckat med amerikanska flaggan både på balkong och som en stor rosett på dörren. Kändes som man klivit rakt in i serien "Nord och syd" . Jag saktade så klart ner stegen, eller nästan stannade skulle man kunna säga så de som kom bakom nästan gick in i mig. Det visade sig att det var dom som bodde där och jag kunde så klart inte mer än ösa beröm över deras otroligt vackra hus. De blev väldigt glada och jag fattar inte varför jag inte tog ett kort på dom och på huset... ibland är man efterklok. Alla dessa tillfälliga möten under semestern berikar ens liv. Mitt sociala jag passar bra ihop med amerikanarnas öppna mentalitet.

Ibland säger Noah allvarligt att han längtar tillbaka. När man frågar vad det är han saknar mest så är det inte de långa vita stränderna med sand som inte bränns eller de fantastiska vågorna, människorna eller universalstudios... utan det är den 40-gradiga värmen han saknar. Väggen som slår emot en när man går ut, värmen som gör att man inte orkar göra allt för många knyck när man är ute,  DET saknar han.

Det här året har också varit första året som vi varit med och arrangerat cykelfesten här i Hovsta tillsammans med 2 andra familjer och det var en ny erfarenhet att lägga till sitt CV. Det var lite pyssligt men väldigt roligt.

2016 var ju också det året som jag på allvar började träna Mountainbike, blev medlem i Almby IK och körde mitt första MTB-lopp i Kilsbergen. Har fått flera nya vänner som jag aldrig hade träffat annars och lärt mig att det är mycket spontanitet och glädje i den här sporten. Är fortfarande förvånad och vet inte riktigt hur jag hamnade i den här karusellen, rena tillfälligheter och plötsligt är man insugen i en ny värld, med nya vänner. Tack vare detta så fick jag för första gången i mitt liv frågan om jag ville följa med till Sälen på en tjejhelg. Tänk att en sådan liten gest kan göra mig så himla glad. Att någon vill att lilla jag följer med för att jag skulle passa in. Tyvärr passade det inte denna gång men bara att få frågan lyfte mig flera snäpp.

Så tänk på det, det som för dig kan uppfattas som små gester kan betyda så mycket mer för någon annan. Jag fick själv uppleva detta då plötsligt en vän säger att jag betytt mycket mer för henne än jag någonsin kunna drömma om. Det gör gott i hjärtat när man kan hjälpa andra, när man kan göra skillnad bara genom att finnas där och vara sig själv.

Oliver har haft ett av sina bästa år, tryggheten i nya klassen har gjort att han tagit stora kliv på många plan. Han tar plats, vågar säga ifrån, har många egna tankar och idéer... ska bli kul att se vad som händer under 2017 när han blir tonåring.

Lika spännande ska det bli att se hur Noah utvecklas och Calle som börjar gymnasiet. Han har äntligen skärpt till sig i skolan och betygen stiger, så världen ligger för dina fötter Calle, bara välja inriktning och köra på. Miljonär vid 25 eller hur var det?

Mitt nyårslöfte för 2017 kommer bli att ta med barnen på bio oftare och försöka äta mera på restaurang (och då menar jag inte Mc Donalds) med hela familjen. Båda grejerna ger lite extra guldkant på tillvaron och behöver inte alls bli så dyrt.

Nu ser vi fram emot påsklovet i svenska fjällen med "ski in - ski out" på Tänndalen skilodge och förhoppningsvis får vi en riktigt fin svensk sommar som kommer tillbringas hemma vid poolen.

Gott nytt år på er alla därute! Vi ses på "andra sidan".



Avslutar med en bild på en av årets höjdpunkter, Universal studios Orlando. 
Drömmar, spänning och äventyr i en fantastisk blandning. Hur kan man inte längta tillbaka.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar