När Oliver fått ett nytt lego starwars skepp som efter bara några dagar är nerplockat i småbitar av lillebror så önskar hans sig helt enkelt ett nytt. När jag rynkar pannan och frågar om han inte fick ett sådant nyligen (det är nämligen Mattias som köper skeppen och håller koll på vilka han har) så svarar han med en ton som säger att jag är en fullständig idiot "-Men mamma, den är ju TRASIG ju!!" Att man kan bygga ihop den igen finns inte på kartan... Jag kan ju i och för sig förstå det, eftersom delar ligger över hela huset och kan även dom dyka upp i strumplådan eller varför inte badkaret eller handskfacket i bilen efter några veckor.
När Calle var mindre så fick han alltid någonting när vi var och handlade, mest för att han skulle vara tyst. Det var inga dyra grejer utan oftast en hot wheel bil. För varje ny bil tog det längre och längre tid för honom att välja. När det sedan blev 2 killar som skulle välja tog det ännu längre tid och när så Noah kom så gick det inte längre! Så numera försöker jag åka själv och handla, det blir helt enkelt lugnast så.
Jag vet att man inte kan "köpa" sina barn, men man kommer ganska långt! haha... Men jag är orolig för att jag kommer få bortskämda och dryga barn när de blir äldre! Ja ja, bortskämda är de ju redan jag vet och Calle har redan det mesta, MEN varje gång han får det han verkligen önskat så blir han tårögd och DET betyder mycket! Efter att jag tvättat hans mobil i tvättmaskinen och han lyckats förhandla fram en ny touchmobil och jag sa (efter överläggning med Mattias) "ok då, men se det som en tidigt födelsedagspresent" så hörde jag hur han flämtade till i luren och sedan hörde jag bara "åh, herregud...åh, herregud....är det sant?...herre gud..." och när vi gav honom hans laptop så blev han så glad så tårarna kom (han torkade så klart bort dom snabbt) och då inbillar jag mig att han ändå uppskattar det han får och han kanske inte blir en dryg tonåring som inte bara KRÄVER en moped när han fyller 15 utan dessutom den dyraste! Men det visar sig... Tror dock inte att "drygheten" sitter i hur mycket saker de har utan i hur man uppfostrar dom i övrigt.
Oliver är lite mera "tillbakalutad" och kan stå länge framför leksakerna i affären och till slut säga "nej mamma, jag har så mycket leksaker hemma" medans han tycker att ett legoskepp för 1500 kr är en självklar muta när han varit och klippt sig...
Noah...ja han är ju uppvuxen bland massa leksaker och senaste tekniken (har lyckats ha sönder både Mattias och Calles laptop) så han säger inte så mycket än, men det kommer väl. Han ser ju vad brorsorna får...
Sedan kan jag ju säga att "jag väljer mina krig" och oftast väljer jag den enkla vägen. Varför ska jag vara en surmamma och säga "nej du får inte den saken som kostar 10 kr" när jag själv i nästa stund köper en veckotidning för mycket mer än det dubbla?? Ibland säger man nej av bara farten! Så jag tycker att alla borde säga ja och göra livet lite mera spännande! Kasta sig ut i det okända! Undra vad de frågar nästa gång som jag ska svara ja på!? Kanske...mamma kan du följa med mig upp på Mount Everest? Eller "mamma får jag hoppa fallskärm?"
Vi var på Toys r us idag med alla barnen för att köpa födelsedagspresent. Barnen sprang runt och kollade in det mesta. Provade allt från bebisleksaker till tv-spel och cyklar men inte EN ENDA GÅNG sa någon av dom "snälla mamma, kan jag inte få den här?" utan vi åkte hem utan att ha köpt någonting och alla var glada och nöjda, så jag tror att vi i alla fall gjort någonting rätt!
Sedan att det stod ett stort paket med ett legoskepp (Pirates of the Caribbean) i bagaget är ju en annan femma! ;)
Barnen sitter i knä på en staty som föreställer en budda som sitter på bryggan vid slottet. Jag hade tydligen lite glass på linsen som gjorde att statyn nästan ser ut som ett spöke!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar