Det stämmer nog jättebra MEN varken jag eller Mattias är några rutinmänniskor! Jag kan nästan få utslag bara av ordet rutin för jag är så dålig på det. Vi är impulsiva och spontana och tycker att fasta rutiner bara är jobbiga. Jag är grymt avundsjuka på de som varje kväll badar sina barn innan läggdags! De kvällar vi lyckas med samma konststycke så är det fruktansvärt stressigt och så vill man ju inte ha varje kväll. En del säger att de badar barnen för att det är en "mysig stund" och att "barnen blir trötta då". Hmmm, ja det passade ju in på Calle när han var bebis och varit på babysim, men inte fasen blir de trötta av att leka hela havet stormar i badkaret...tvärtom! Och spec mysigt är det inte heller, hela badrumsgolvet fyllt med vatten och barn som skriker för att de fått skum i ögonen, eller blivit "påsimmade" (hur det nu går till i ett litet badkar) eller halkat på det vattenfyllda golvet. Mina barns badande kan liknas vid när jag somnar i soffan och sedan vaknar upp någon timme senare för att släpa mig till badrummet för att borsta tänderna och plötsligt blir man pigg igen!
Sedan vill man ju gärna att barnen sover i sina egna sängar, men inte heller där har vi fått till någon bra rutin. Jag älskar nämligen att somna i samma säng som barnen, ligga nära en gosig, svettig liten korv (=Noah, fast han börjar bli lång så mera en spagetti än korv) och läsa saga (ibland klarar jag en hel saga utan att somna! Och t om hinner sjunga en trudilutt) och sedan få massa pussar och kramar och värmande ord som "älskar dig mamma"... ligger han däremot i sin egen säng så skriker han sig ilsket till sömns. Jag vet ju att om vi gör så flera kvällar i rad så kommer han ju vänja sig vid att somna i sin egen säng och allt är frid och fröjd. Men samtidigt, vem är det som säger hur saker och ting ska vara? Jag måste ju få sätta mina regler i min familj och inte tänka på vad det står i alla böcker och mammatidningar om de perfekta barnen. Det är ingen lång tid i barnens liv som de kommer tassande på nätterna och sedan att han ligger och sparkar oss i både rygg och huvud ja det är ju också övergående och jag kan lova att om 20 år så kommer den här tiden inte att kännas så "jobbig" trots allt.
Jag kan ju redan nu se ett rosa skimmer kring alla vaknätter med en hungrig bebis eller bebis med ont-i-magen gråt, visst var jag trött men inte såååååå trött....eller???
Jag tror ju att om de somnar i sin egen säng så är det större chans att de ligger kvar där hela natten, men det kan inte hjälpas...jag söver honom (och Oliver) i min säng och bär sedan över dom till deras rum. Detta resulterar i att han några timmar senare kommer insläntrande i vårat sovrum och kryper upp mellan oss. Här borde vi ta oss i kragen och helt enkelt masa oss upp och gå tillbaka med honom till sitt rum, men saken är den att jag är så trött, ibland vaknar jag inte ens, och Mattias vaknar aldrig. Så istället får vi stå vårat kast och ha honom sovande mellan oss varje natt. Ibland händer det att han inte kommer förrän tidig morgon, ca kl 5 och då känns det helt underbart! Jag tror att han blir väckt av tidningsbilen som håller 130 km/h bland husen och tvärnitar vid varje postlåda, så om man kommer hem sent så måste man hinna hem innan tidningsbilen för annars riskerar man att bli påkörd! Hon (jag tror det är en tjej faktiskt) kör lika fort som plogbilen hemma i Garphyttan! Ni som bodde där då vet vad jag talar om, den var inte att leka med!!
Jag kan ju inte säga att vi inte har några rutiner alls, för vi lägger ju barnen samma tid varje kväll (om vi är hemma vill säga) så EN rutin har vi trots allt. Jag inbillar mig också att i och med att vi inte har några spec sovrutiner så anpassar sig barnen efter situationen och kan somna lite överallt, och det behöver ju inte vara negativt, heller hur? Däremot om vi är borta, då somnar de inte alls utan håller sig vakna tills ögonen går i kors! hihi ...och de blir heller inte gnälliga utan kan somna mitt i en mening, precis som jag, jag pratar mig trött (och jag kan prata så att alla runt omkring också blir trötta)!
Hade så ont i halsen häromkvällen så jag gick och lade mig och skulle samtidigt lyssna på Calle när han läste sin läxa, och jag somnade hela tiden. Han sa "mamma vet du vad som hände i skolan idag?" och jag svarade "en elektrisk ål"...hahaha...då hade jag redan somnat! Stackarn...kanske ska ge honom nr till BRIS?
Ja är man trött så är man! Och finns det ingen säng så får man väl helt enkelt sova där man är!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar