Tillväxtshormoner?

Jag har ju undvikit att skrivit på ett tag för så mycket just nu kretsar kring Oliver och vill inte att det här ska bli en blogg bara om honom, men när jag åkte hem från jobbet igår så tänkte jag -varför inte?
Min oro för honom är stor och jag tycker det är jätteskönt att skriva av mig. Jag gråter ibland när jag skriver inlägg, men när jag läst det några gånger så känns allt så mycket bättre så därför tänkte jag att det inte är mer än rätt att jag skriver om Oliver precis så mycket jag behöver! För min egen skull, för Olivers skull och för att senare kunna gå tillbaka och läsa hur det var. Just nu kanske det inte är en speciellt rolig blogg men det har ju heller aldrig varit meningen utan ska spegla mina tankar och funderingar som jag har här och nu.

För någon månad sedan ringde skolsyster till mig på jobbet och sa att hon haft Oliver under uppsikt en längre tid och konstaterade att han inte gått upp i vikt på ett helt år! Han växer långsamt, vilket han alltid gjort, men nu helt stannat i vikt. Vi har ju tidigare funderat på varför han är liten till växten och bvc-sköterskan frågade då om vi funderat på tillväxthormoner, men då var han ju bara 2 år och jag tyckte att hon var lite knäpp som drog upp det när han fortfarande var så liten. Sedan växte han efter sin egen kurva (långt under normalkurvan) och bvc-sköterskan sa att "vi släpper det här nu, han äter som han ska och växer, visserligen långsamt men i alla fall". Sedan kom allt annat med hans inlärningssvårigheter mm så just den här biten glömdes bort. 

När de började prata om den större utredningen de ska starta med psykologer och läkare så tänkte jag att "vaddå läkare? Det är ju inget fysiskt", men nu har jag tänkt om!

Jag och Mattias var hos skolläkaren och berättade om Oliver, att han äter som en häst men att han alltid måste gå på toaletten direkt efter maten. Han har inte ont i magen, eller är "dålig" i magen men det verkar helt enkelt som att han inte tar upp näringen utan att det går rakt igenom. Läkaren skrev en remiss till Barn på USÖ så nu väntar vi bara på en tid när vi kan starta "utredningen".
Ytterligare en utredning som inte har någonting med skolans utredning att göra, och en utredning jag inte ens tänkt på, och faktiskt någonting jag ser fram emot.

Kanske, kanske, kanske ligger lösningen på alla hans problem här? För om inte kroppen tar upp näring som den ska så kanske heller inte hjärnan utvecklas i den takt den borde och i sig gör att han kommer efter sina kompisar? Jag kanske är helt ute och cyklar nu, men tänk om det skulle vara så?
Det finns en näringsdryck på apoteket som man kan ge till kortvuxna barn. Det ser ut som oboy och jag visade Oliver den, men han slog ifrån sig direkt och sa "nej mamma, jag orkar faktiskt inte diskutera det här nu".

Det kan var så mycket som gör att han inte växer och jag har googlat på det här med tillväxthormoner och även gått med i en grupp på facebook med barn som får just det så nu vet jag allt om hur det går till och vad det innebär. Det är absolut inte enkelt och testerna är tuffa. Visste ni t ex att kroppen producerar maximalt med tillväxthormon endast under en insulinchock? Hemskt att behöva se sitt barn genomlida detta...men ett måste för att se om det är det som behövs. Sedan är det sprutor varje dag fram till barnet slutar växa, ca 16 år. Inte roligt, men kanske nödvändigt.  Å andra sidan kanske det inte alls är det som Oliver behöver, utan någonting helt annat, men jag hoppas att läkarna i alla fall kommer fram till någonting.

Fick brev i veckan att vi får komma inom 2-3 månader så nu är det bara att vänta...