Som tur är har vi ju ett dagisbarn kvar, och det är en tröst att man ändå kommer träffa en av fröknarna igen. Den andra, som också varit Olivers "kontaktperson" slutar och har fått nytt jobb. Hennes sista dag är också imorgon men eftersom hon var ledig idag och inte kommer förrän kl 9 imorgon så fick jag säga hej då redan igår. Jag var inte alls beredd på det och hann inte förbereda mig mentalt utan tårarna bara kom. Det fanns så mycket jag ville säga, vilken bra pedagog hon är, hur mycket hon betytt för oss och framförallt för Oliver, men jag kunde inte få fram ett ord för klumpen i halsen...hade jag gjort det hade jag väl brutit ihop fullständigt och snorande och hulkande berättat hur bra hon är. Kanske lika bra att jag var tyst...
Jag undrar om fröknarna på dagis har en aning om vilket inflytande och vilken prägel de sätter på våra barn och oss? De träffar ju våra barn nästan mer än vad vi själva gör (tyvärr) och ser dom i helt andra situationer än vi har möjlighet till. Calle ska byta klass till hösten och inför "omplaceringen" så sa pedagogerna till oss att "Ni känner erat barn bäst men vi känner också era barn och vet hur de fungerar i grupp" och det stämmer ju, och det grämer mig...att det finns sidor som jag aldrig får se! Känner mig lite som Gollum i Sagan om ringen... "Han är min och jag borde känna till ALLT!"
Skolans lärare är viktiga i barnens utveckling men dagis är ju ännu viktigare för det är ju där grunden läggs! Vi har ju haft sådan otrolig tur som har fått samma fröknar till Oliver genom hela dagisperioden.
De är helt klart bland de bästa och tillsammans är de oslagbara! Så otroligt mysiga, lyhörda, roliga, glada, aldrig omöjliga! Har aldrig mötts av sura miner eller arga kommentarer. De tar åt sig nya saker hela tiden och fastnar aldrig i "gamla spår"... är inte rädda för förändringar. "-Vaddå, äter inte Oliver frukost? Nämen det är ju flera barn som inte gör så då får vi fixa det!" Inget tjafs om att det inte finns pengar eller dyl. Gick bara en dag sedan hade förmiddagens mellis förstärkts med både fil och flingor! ja Ni hör ju själva...Oslagbara! Dessutom har gruppen varit liten hela sista året vilket gjort alla barnen väldigt harmoniska och de har kunnat åka på flera utflykter än tidigare vilket gjort att deras vyer vidgats ytterligare! Tur att Oliver fick vara med det sista året för det har verkligen varit det bästa!!
Ja, det är med tungt hjärta jag lämnar Oliver för sista gången imorgon...kanske borde ta vattenfast mascara? "- men vad säger Oliver då? är han ledsen? nej då, han inser inte vidden av "sista gången", utan ser bara fram emot skolstarten och alla nya spel, och jag säger ingenting heller...räcker att EN av oss är ledsen.
"Top selection"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar