Ja då blir det som hos oss...ett mindre kaos. Kvällen före skolan kommer, har varit och handlat med Oliver i baksätet. När vi kommer hem säger jag "nu ska vi bara äta sedan är det läggdags" och plötsligt bryter Oliver ihop. Han gråter lite tyst först och kan inte berätta varför han gråter men när han till slut berättar för sin mamma utan hjärnceller så bryter han ihop fullständigt. Han är orolig inför skolstarten, och jag har lust att ställa mig i badrummet och slå huvudet i väggen flera ggr...hur i h-vete har vi kunnat glömma det här?!
Oliver gråter och gråter och jag försöker trösta så gott jag kan, och någonstans så vaknar intelligensreserven till och jag kommer på att jag kan försöka nå någon av pedagogerna via facebook! Jag skickar iväg en fråga på vinst eller förlust och får svar direkt! Hon berättar vilka som jobbar och har även stenkoll på vilka av Olivers kompisar som kommer finnas där, säger att de längtar efter honom och att jag ska berätta för Oliver att Mattias (en av pedagogerna) väntar på att få spela spel med honom och så slutar hon med att skriva "-hur kan jag hjälpa till, vad kan vi göra för att underlätta hans första dag? " och jag känner att jag nästan börjar gråta av tacksamhet. Hennes ord var som balsam både för mig och Oliver. Han slutade gråta när han fick veta vilka som skulle finnas där och började t om le när jag berättade om Mattias som väntade på honom. Han somnade glad och trygg och första skoldagen gick hur bra som helst, inga tårar alls bara ren och skär lycka.. även hos Oliver. Kommer Ni ihåg att jag berättade om en ängel som hjälpte Calle hans första dag i nya klassen? Det var samma lärare...hon har ett hjärta av guld, rätt person på rätt plats.
Sedan har vi ju en helt ny skolkille, Noah som nu börjar lekis! Helt otroligt men sant. Alla barnen har ju gått igenom någon typ av separationsångest med tårar när man lämnat och armar man måste bända loss, men aldrig Noah. Har väl hänt ett par ggr bara så jag tänkte att det kanske kommer nu, när han kommer till den stora skolan. Första dagen på inskolningen skulle Noah stanna i två timmar och när Mattias lämnade honom och han skulle gå in så säger Mattias "vill du att jag stannar en stund?" varpå Noah bara hade skrattat åt honom och sagt "-Men pappa! Det är väl inte du som ska börja skolan?"... så var den inskolningen klar.
På morgonen så går Oliver och Noah på morgonfritis tillsammans och då är det ju en annan lokal så jag tänkte att han kanske skulle bli lite blyg bland alla nya barn, men Noah klev in i kapprummet, såg sig omkring och sa "jaha! här ska jag vara!". Sedan tog han av sig ytterkläderna snabbt, passerade fröknarna utan att knappt hälsa med siktet inställt på legolådan. Oliver bara tittade på mig och skakade på huvudet och skrattade, han hade inte ens hunnit börja klä av sig, de är som Lille-skutt och Skalman tillsammans. Oliver hade väl hoppats på att få visa honom runt men tji fick han. Så nu har man bara skolbarn och det känns helt ok!
Och så har vi då våran stora kille, Calle, som i år börjar sjuan. Han har vuxit enormt över sommaren, den osäkra killen med den självsäkra utstrålningen har plötsligt växt ihop till en enhet där både ut- och insidan stämmer ganska bra överens. Lugnare, coolare och plötsligt bytt ut mjukisbrallorna mot jeans. Verkar mer tillfreds med sig själv, inte ett dugg orolig inför ny skola och nya klasskamrater utan istället sett fram emot det! Han har ställt upp för Oliver på ett helt nytt sätt de sista veckorna på sommarlovet, och vi märker ju att Oliver växer enormt när han får hänga med Calle. Sista veckan innan skolan cyklade han och hans bästis till Lillån för att helt enkelt "leta upp" nya klasskamrater vilket gjorde att när första skoldagen kom så kände han redan en hel del kompisar. Redan första dagen träffade han en kopia av sig själv i samma klass, lycka för dom, olycka för lärarna...
Kan konstatera att skolstarten gått väldigt smärtfritt trots allt och jag hoppas det fortsätter på samma sätt resten av terminen.
Oliver får superhjälp, som alltid. Han har otroligt engagerade lärare och det verkar som de tycker det är roligt och stimulerande att få hitta på alla möjliga knep och övningar för att få till ett roligt och kreativt lärande för Oliver.I tredje klass har man något som heter "elevens val" där barnen själva får välja mellan tre ämnen bland annat idrott. Detta sker en gång i veckan och är på en timme, när jag fick lappen så tänkte jag "äsch det här gäller nog inte Oliver" och mycket riktigt! Specialpedagogen ringde upp mig igår och sa att hon istället tänkte hitta på lite roliga saker ihop med Oliver den timmen så han fick öva sig på det han för stunden behöver bäst. Tex så skulle de baka så han fick öva sig på att mäta och räkna. Jag frågade Oliver om han tyckte det var ok att hoppa över "elevens val" och istället gå till specialpedagogen och han svarade direkt och mycket bestämt "Ja, jag går hellre till henne för det är så roligt och hon är så snäll!" Ingenting sitter fast när det gäller pedagogiken runt Oliver och snart får han en laptop för att ha på sin bänk när det är längre skrivuppgifter. Aldrig under alla år med Oliver har vi hört orden "det går inte" eller "det är för dyrt", och det är så underbart!
Glad spillevink som börjar lekis!
Det gäller att passa på att krama och gosa med den här lille parveln så mycket
det bara går för framåt jul har han blivit en annan kille... varför ska det gå så himla fort bara de börjar skolan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar