Humor

För mig är det livsviktigt med humor, utan den skulle livet bara vara grått och trist och det är i humorn jag hämtar kraft och energi, finns ingenting som går upp mot ett riktigt gott skratt. Då menar jag inte att man ska kunna dra en massa norgevitsar eller kunna berätta roliga anekdoter från förr utan mera i vardagen.
Att kunna "slänga käft" och vara snabbtänkt...det älskar jag! Hemma hos oss skämtar vi om det mesta, däremot kanske jag inte alltid uppskattar Mattias råa, men hjärtliga skämt såsom "ska du ut och resa? du har ju sadelväskorna på" fast jag ändå inte kan låta bli att brista ut i skratt. Min pappa har alltid varit snabbtänkt och skämtat med allt och alla, (speciellt när vi var ute i affärerna och handlade) vilket inte uppskattades av mig när jag var tonåring då jag mest tyckte att han var  pinsam...men idag...TADAAAA! ...så har jag blivit likadan, och om Calle tycker jag är pinsam så triggar det mig ännu mera! Däremot vet jag inte om jag kommer knyta ihop skosnörena på ev tjejer som kommer till honom eller om jag kommer lägga ett helt uppslagsverk i hans säng när han kommer hem sent...som min pappa gjorde, fast Calle, du ska aldrig vara säker för om inte jag gör det så kanske Mattias gör det istället...

Min pappa "drillade" oss barn tidigt och jag hade aldrig kunnat jobba med reperatörerna på Telia om jag inte förstått humor och practical jokes och det är lite samma i våran familj.
För att kunna "överleva" hemma hos oss så måste man förstå skämt, annars får man ett h-lvete... så därför har vi skojat friskt med barnen från det att de varit små. Ibland går det utmärkt ibland inte alls när de inte riktigt fattar utan blir arga istället, men men alla barn i början...  De har ju även tillbringat en del tid hos morfar och mormor där de verkligen sätts på prov! Calle däremot är nu så pass gammal att han kan tänka själv och börjar bli snabb... Häromdagen satte han sig i bilen, sänkte ner passargerarsätet så lågt det gick, var tyst en stund och sa sedan med ledsen röst "mamma, jag känner mig så låg idag"... eller när vi varit på kalas och bilen var fylld med klasskompisar och på motorvägen körde om en bil med andra klasskompisar och Calle allvarligt säger en mening ur filmen madagaskar (när pingvinerna blir påkomna)  "le och vinka grabbar, le och vinka". Sedan har han en förkärlek för att prutta vid köksbordet, vilket ingen annan än han själv tycker är roligt, men han skrattar gott varje gång.... Fast man ska inte luras av våran "glädje" och tro att vi tar allting i livet med en klackspark och bara är ytliga. Men det känns ibland som att det är lättare att skratta än att gråta och livet blir så mycket roligare om man inte grubblar och gräver ner sig så mycket, det tar så mycket energi medans skrattet ger energi!! Så sluta grubbla, släpp sargen och kom in i matchen!

Min bästa kompis på jobbet är sjukt snabbtänkt och vi har jättekul tillsammans, spec luncherna! Ibland kan vi spinna vidare på ett tema så vi till slut ligger dubbelvikta (spec fredagar!). Häromdagen började vi diskutera det nya bygget i Lillån som ska bli en Sibylla Inn och som ligger precis bredvid kyrkogården och det var ju som gjort att skämta om. Utan att gå in på detaljer så började vi prata om "kremerade pommes"och "gravöl" och så spann vi vidare på att man kunde ha "star spotting" på norra kyrkogården och slänga ut blommor från fönstret..mm. Jag berättade det här för Calle (tänkte att han har ju samma sjuka/svarta humor som jag) och som jag misstänkte så gick han igång direkt och gick ännu längre! Han tyckte att hela kyrkogården kunde göras om till en temapark med lite bergochdalbana såsom "likmasken" för de minsta och "the last ride" (sista färden, i motsats till "the future ride" på Universal studios) där man skulle sitta i kistor!! Både jag och Calle skrattade som galningar...vi hade "döroligt"...DET är min Calle det!