Den gyllene medelvägen

Varför heter det så egentligen? Gyllene medelvägen? Ingen vill väl egentligen vara "medel" så varför ska den ha den finaste valören? Borde vara silver. Jag har alltid haft medelbetyg hela skoltiden igenom, förrutom en femma i psykologi (en välbevarad hemlighet som nu släppts ut) och hade hellre haft femmor rakt igenom eller kanske ettor som en äkta rebell! Vad som helst men inte medel, för jag vill inte vara en "medelmåtta" för det låter trist... men är tydligen en guldkantad väg att gå!

Samma sak i uppfostran, hur ska man kunna hålla kursen och välja rätt väg när förutsättningarna hela tiden ändras? Har alltid dåligt samvete över att Oliver och Noah får så lite saker samtidigt som Calle, i mina "medelmåttiga" ögon har "allt". Häromdagen sa en av Olivers kompisar till mig att "jag tycker Ni ger Oliver så mycket saker hela tiden" och jag blev varm om hjärtat och tänkte "yes!" och samvetet kändes lättare att bära...men blev snabbt nedtagen på jorden när Calles kompis gled in genom ytterdörren med en helt ny iphone4, följt av Calles "- Jag vill också ha"...så klart! För det är ju snart det enda som saknas i Calles "samling". Det spelar ju ingen roll hur många gånger jag förklarar för Calle att även om han skulle åka och köpa en helt ny bil, fullt utrustad med allt så kommer någon annan att rulla ut bara någon dag senare med en ännu nyare bil...
Det är helt enkelt omöjligt att hela tiden ha "det senaste", åtminstone om man är en vanlig svensson eller i vårat fall Andersson/Johansson, men man kan ju alltid drömma!

Jag vill ju också ha massa saker fast jag är fullt medveten om att jag inte har råd.
Ibland kan det kännas livsnödvändigt att köpa blommor till blomlådorna istället för mat, eller när jag ser reklamen från tv-shop med träningsredskap och som verkar ha lösningen på ALLA mina problem. Får jag bara vältränade magmuskler och mindre midjemått så kommer hela livet förändras!  Barnen kommer få bra betyg, bli väluppfostrade, huset skinande rent och aldrig något bråk och gnäll!
Men det enda som händer är att jag tröttnar efter två dagar och utrymmet under sängen minskar, eftersom alla dessa maskiner är så finurliga att de enkelt går att fälla ihop och läggas just där.

Och snart är det augusti och Calle fyller 11 år...bara 4 år kvar till moppe, tiden går så fort...