För det första bad han oss kvällen innan att inte sjunga för honom, men när jag försiktigt försökte väcka honom (det är inte lätt, för han sover tungt och är väldigt morgontrött) redan halv sju, så drog Mattias i med "ja må han leva, ja må han leva" och istället för att sätta sig upp med ett leende så kröp han långt in under täcket och bad mumlande om att få somna om. Vi ställde paketet precis bredvid honom och sa "Grattis! titta här är paketet", men han ville knappt titta. Kikade lite grann under täcket men vände sedan ryggen åt paketet.
Saken är den att han tycker det är jobbigt att hamna i centrum, han känner nog att alla förväntar sig något av honom. Vi står där runt sängen, leende och jättespända på vad han kommer göra och säga när han får se vad han fått medans han själv tycker det är pest och istället vill sova.... Förra året öppnade han sina presenter på toaletten, i fred, men i år ville han inte det heller.
Jag skulle ju till jobbet och ville verkligen vara med när han öppnade så jag lirkade och lirkade, utan framgång. Då flyttade vi honom och paketet till vår dubbelsäng så att han och Mattias tillsammans kunde ligga och titta på paketet. Oliver tyckte att han kunde öppna det när jag kom hem på eftermiddagen, men vi tyckte att det var bäst på morgonen. För det som var i skulle han kunna leka med hela dagen innan tjocka släkten kom på kvällen, men vi kunde ju inte avslöja det utan fortsatte lirka... men till slut tröt tålamodet och Mattias sa med allvarlig röst "nej Oliver, nu MÅSTE du faktiskt öppna", och då gick det bra!
Han öppnade, blev jätteglad och grät lite mera. Vet faktiskt inte om det var lyckotårar eller ledsna tårar för att vi pushat honom fast han egentligen inte ville...
Han tycker som sagt inte om att vara i centrum, däremot gick det bra att öppna paket när släkten kom på kvällen. Kanske för att han då inte var så trött, och att paketen kom i "jämn ström" och folket runt omkring inte stod och stirrade utan pratade, skrattade, ställde fram fika och allmänt grejade med annat samtidigt som han satt i soffan och öppnade. Lego, bad och framförallt Starwars står högt på Olivers "tycka om" lista och allt detta dök upp i paketen...lycka! Och mammas lycka när farmors paket bland annat innehöll två par nya byxor. Plötsligt har nämligen alla Olivers byxor krympt i torktumlaren och han ser ut som Stig-Helmer, med för korta byxor. Nu är det som tur var sommar och trekvartsbyxorna kan aldrig bli för korta, bara för små på bredden, och det är ingen risk när det gäller Oliver! inte än i alla fall...
Vi hade funderat länge på vad vi skulle köpa ... vi ville ju köpa någonting riktigt bra. Någonting som kunde väga upp alla paket och grejer som vi hela tiden köper till Calle. Av naturliga skäl så "kostar" ju Calle mera, hans hockeyutrustning, medlemsavgifter, kläder (dyrare ju större storlekar), skor i olika varianter mm mm.
Oliver säger ju aldrig någonting om att han tycker det är orättvist eller att han också vill ha. Calle däremot tycker att det är väldigt orättvist när Oliver någon gång skulle få något utan att han får, t ex kexchoklad häromdagen, som Calle inte tycker om men som han ändå blev sur för...
Både Oliver och Calle tycker ju om att spela tv-spel, och de har egna spel MEN det är Calle som har konsolen (ps3) i sitt rum. Varje gång Oliver vill spela så måste han stå med mössan i handen och snällt be om lov och det är ofta han får höra "du får spela efter mig". När brorsan inte är hemma så sitter Oliver som på nålar i hans rum och spelar sina egna spel och när han hör att Calle kommer hem springer han livrädd därifrån, trots att han fått lov av mig eller Mattias att vara där. För att slippa allt tjafs, bråk och alla tårar om detta spel så har vi nu köpt Oliver ett helt eget xbox 360 i Star Wars utförande, ja jag vet det är skitdyrt (och hade räckt till måååånga solkrämer) men den här gången var det värt varenda krona! Visste Ni förresten att man kan köra ett danspass på starwars spelet? Jag vann STORT över Calle men då blev han sur och tyckte det också var orättvist.
Vi började förresten bråka redan kvällen innan när jag slog in paketet och Calle fick se att det fanns med ett headset som han ville "låna" för han spelar så mycket online och "Oliver kommer ju ändå inte göra det" som han sa. Jag svarade att det här var bara Olivers och att han kunde låta honom ha sina grejer ifred åtminstone de första dagarna. Calle blev sur och tyckte att headsetet ändå bara skulle ligga i sin låda....gissa om jag blev nöjd när jag kom hem och redan i hallen möter en överlycklig Oliver MED headsetet på! 1-0 till mig!
Grattis på födelsedagen, världens bästa Oliver,
"may the force be with you!"
"may the force be with you!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar